Kerberaner

Det gångna året

Egypten får Syrien, men Osmanska riket inleder ett svårförklarligt militärförbund med Ryssland. Berger anställer ett hembiträde, fröken Rose Smith, som bland annat manglar hans skjortor. Han hävdar sig vara “plattast i London” när han träffar sina vänner på klubben. Harry är där och låtsas läsa böcker om strategi för att hjälpa herr Ratwise ta över Londons undre värld. Han föreslår en mustasch till Bergers skägg, och “tröstar” Wintermoor, som saknar sin far. Det är viktigast att ha en mor, säger Harry.

Berger berättar för Harry om förra årets möte med Farley. Wintermoor önskar resa till Nederländerna med Berger för att gräva vidare i familjemysteriet, men Antwerpen har nyligen intagits av fransmän. Hon skjuter på planerna till augusti, efter den stora teknikutställningen. Harry dumpar en tjock kokbok från klubbens bibliotek på deras bord och frågar Berger: “Kan du visa mig var Holland ligger?”

Tavlan 'Gezicht op het bolwerk van Antwerpen na de beschieting van 1832' av Ferdinand de Braekeleer den äldre.

Berger hade sju månaders respit från effekterna av Pas skrift. Sedan har han börjat märka små fel, som att han välter sin tekopp utan synlig eller kännbar kroppskontakt. Han har ibland de märkligaste drömmar, där han ser främmande platser och tider. Flera gånger befinner han sig i brunrökiga landskap där träd som liknar vissnade fräkenväxter och pärlhyacint tornar upp sig som om de vore kilometerhöga.

I sin jakt på en säker väg att återfå sin dotter har Berger betalat dyrt för en kopia av Thomas Badcocks The ventilation of ethereal pressures by experimental means. Författaren beskriver ett försök att stävja bieffekterna av att utnyttja Pas skrift mellan 1809 och 1811, enligt hypotesen att det rör sig om “eteriska tryck” som inte kan observeras. Badcock hävdar att hans metod fungerar, men den kräver människooffer, och han tycks inte ha hunnit förbättra den eftersom han senast sågs i Nya Madrid, mellan jordbävningarna kring årsskiftet 1811-1812.

London, 10 april: Försjunken i Badcocks skrift dricker Berger en ny kopp te som Smith ställer fram; “Tackar som smakar.” Han funderar på om problemet kan hänga på graden av precision i återbildningen av tecknet, men känner sig mycket sömnig. När han vaknar några timmar senare är han bunden till sin fåtölj vid händer och fötter. Han tror att mördarna från Joseon är i faggorna, och frågar Smith om hon är beväpnad. “Ja, herr Berger”, svarar hon till hans lättnad.

Berger förhör sig vidare om dörrar och fönster, men Smith försäkrar honom att allt är stängt och låst; mördarna från Joseon kan inte komma in. Smith ställer i sin tur frågor om Deogratia, La'sur-skriften och Bergers forskning om Pas skrift. Hon visar Deogratias brandskadade manus, ordboken om La'sur-skriften, och Berger bekräftar att det är rätt bok, men förmanar Smith om att denna kunskap inte får hamna i orätta händer.

Smith är intresserad av nyheten att Berger snart ska till Nederländerna. Hon “påminner” honom om att han dessförinnan ska åka till Sverige, och frigör hans högerhand genom att skära av repet med kniv. Smith dikterar två brev. Det första är till Eskil Dalgång, Raskils bror. Till honom skriver Berger att han väntar sig anlända 4 juni. Det andra brevet är till Wintermoor, och handlar också om den plötsliga resan.

Svensken får och tömmer en andra kopp te, och känner sig sömnig igen. Smith strör sand över breven för att bläcket ska torka, och lägger dem åt sidan. Med kniven i hand tackar hon Berger för att han varit en så fogsam arbetsgivare.

Berger börjar nu misstänka att någonting inte står rätt till. Han distraherar Smith med ett tal om snaror, som hon tolkar som en önskan om att hellre dö i snara än att skäras upp. Med det sista av sin viljestyrka ropar han namnet på Aslögs tecken, som han ristat in i en platta i rummet intill, just för sådana här tillfällen.

Herr Leon tittar upp i klubbens bibliotek och noterar att Berger plötsligt sitter där, fastbunden i en nyanländ fåtölj, men återgår lugnt till sin läsning. Svensken lyckas precis påkalla Harrys uppmärksamhet och säga “God afton!” innan han tuppar av.

När Wintermoor anländer till klubben följande morgon får hon höra hela historien om fröken Smith. Berger försäkrar emellertid att Smith endast är ett offer för okända omständigheter. Hon måste ha utpressats av någon, förmodligen en inbillad “herr Mangler” eller Farleys holländske uppdragsgivare, för hon har ju hållit Berger platt under lång tid. Harry fattar vad han menar, tror han.

Kerberanerna letar efter Smith i svenskens lägenhet, men hon har inte lämnat några spår åt herr Ratwise. Ordboken och breven är borta. Plattan med Aslögs tecken är kvar. Wintermoor är förfärad över att Berger så lättvindigt lämnat ut hennes namn till en presumtiv mörderska, och inte ens haft vett att kontrollera kvinnans referenser. Arvtagerskan vågar inte bo hemma och hyr nu ett tillfälligt rum på klubben.

På sommaren piggar Wintermoor upp sig med ett långt besök på den första årliga teknikutställningen, kallad Exposition of the industrial arts and sciences. Den går efter franskt mönster, men har ett bredare fokus än de oregelbundna industri- och jordbruksutställningarna på kontinenten. Här visar Goldsworthy Gurney sin första ångkärra för fabriksproduktion. Wintermoor, som har plockat isär kärran Gurney byggde åt hennes far för att förstå hur den fungerar, kommer överens med uppfinnaren om att investera i hans fabrik.

Ellis är lika skeptisk som Wintermoor är entusiastisk inför Edwin Beard Buddings skördetröska, Simon Milgrams uppenbart primitiva kylskåp och de nya heliografteknikerna, vars exponeringstider nått så lågt som till 20 minuter. Besökarna får känna på vulkaniserat gummi och se sitt eget elektriska motstånd uppmätt med Samuel Hunter Christies nya metod.

Det finns ett antal kontroverser på mässan. Kronjuvelen skulle ha varit Babbages beräkningsmaskin, men av olika skäl visas den inte för allmänheten. Charles Wheatstone blir anklagad av balttysken Pavel Schilling för att stulit idén till den elektriska telegrafen. Två av dess fem nålar används åt gången för att peka mot bokstäver på en romb.

Gravyr av Wheatstones femnåliga telegraf från 1837.

Ellis är kritisk till hyckleriet och gudlösheten. Hybris och kommersialism härskar över utställningen. Han konfererar med Balfour, återvänder en annan dag och ställer till med en scen. Wylie Vein lyckas släta över händelsen och släpar ut Ellis i regnet innan den omorganiserade polisen anländer.

Medan utställningen fortfarande pågår sammanträder parlamentet och upphäver spannmålslagarna. Captain Swing är blidkad. Fler tories inser sin maktlöshet. Oberoende inspektörer ska se till att arbetslagarna uppfylls, enligt en ny lag om barnarbete. Barn under 14 får två timmars skolplikt. Radikalernas framfart slutar inte heller där; det östasiatiska kompaniet förlorar sina handelsmonopol. Smugglandet av opium till Kina ökar ytterligare. Detta år säljs 31.000 kistor. Slaveriet avskaffas i imperiet, på papperet.

Wintermoor är splittrad där hon går på klubben. Hon avskärmar traumat av striderna 1832 och mordförsöket på Berger från hennes alter ego, Lady Courtenay, som ska hämnas känslan av hot och tränar med vapen. Resan skjuts upp igen, till nästa år. Även Berger bor tillfälligt på klubben, får ohälsosamma vanor med festprissarna i byggnaden och sörjer sin barndomsvän Roger Kotthed, som tydligen gått bort i kolera.

Lord Byron, som 1811 var den första att uttala förståelse för ludditerna, kom till nåder i medelåldern genom att skriva satiriska dikter om Wellington och kyrkan. Han representerar nu radikalerna i överhuset och presenterar sin dotter, Augusta Ada Byron, för Charles Babbage.

SL:s kommentar

Bland de nämnda uppfinnarna och uppfinningarna är endast britten Milgram påhittad; det var en amerikan som egentligen skapade kylskåpet.