Kerberaner

Det gångna året

Brittiska styrkor hjälper osmanerna, medan fransmännen ställer sig på Egyptens sida i Syrien. En brittisk styrka från Indien intar Kabul i Afghanistan. Britterna måste också skicka en flotta till Kina, där bakåtsträvare sätter käppar i hjulet för den fria och olagliga handeln med opium.

Barnarbete förbjuds i Preussen. Ett kuppförsök slås ner i Paris. En av den parisiska rörelsens ledare, Louis Auguste Blanqui, skriver en bok i fängelset. Han kombinerar sina tidigare utopistiska idéer med en tolkning av Tocqueville, till en sammanhängande, deterministisk teori om politisk utveckling till följd av förändringar i produktionsmedlen.

Darwins On Nature the Breeder slår ner som en bomb i det vetenskapliga medvetandet. Här är svaret på flera urgamla frågor, men andra frågor förklaras samtidigt ogiltiga. Professor Orville Lambert är intelligent nog att läsa mellan raderna. Det naturliga urvalet gör människans existens meningslös. Hennes etik är ett skal över apans råa känslor, och Gud själv är en onödig komplikation, inte längre välkommen. Det kan bara betyda en sak: Darwin har fel.

Detalj från samtida porträtt av Charles Darwin, målat av George Richmond.

Lambert och det gamla gardet i Oxford uppviglar pressen och politikerna mot de samvetslösa ungtuppar som vågar föreslå att människa och orangutang är kusiner. Darwins bok är liten och anklagas dagligen för brist på bevis. Antalet sidor medger emellertid en försäljningssuccé i klass med Rousseaus Julie eller Den nya Héloïse. Precis som Julie hamnar Nature the Breeder snabbt på den katolska kyrkans lista över förbjudna böcker, bara ett par år efter att Johannes Kepler suddats därifrån.

Många röster hörs i debatten. Clark Althea Harrowden, på sin ålders höst, gör sig till talesman för den utbredda libertinism som frodats i det fördolda. Han menar att Darwin är för blyg för att sätta fingret på sanningen: Drifterna måste fram i upplysningens namn. Skam är vidskepelse. Ingen aktiv politiker instämmer, men flera av radikalerna berömmer Darwins skarpsinne, och allihop beskylls för att ha fostrat hans gudlöshet.

Det går ett rykte om att den unga drottningen läser Darwin. Hon ombeds väga in i debatten, men avstår. Detta föder nya rykten. Den unga, vackra och ogifta Victoria anklagas i stadens skvaller för att leva ut Harrowdens fantasier.

En parallell utveckling sker hemma hos Wintermoor. Hennes butler, som funnits i hushållet sedan innan hennes far dog, begär plötsligt avsked. Han står inte längre ut med att Garrett i praktiken bor i husets källare. Två ogifta människor i liknande ålder, från skilda stånd och utan släktband, kan inte leva så. Wintermoor försöker ersätta gamle Hubbard, men hennes lögn om att Garrett skulle vara hennes halvbror—oäkta son till James Pillerton—läcker som ett såll. Garrett lyckas inte heller spela rollen.

April: Elaka rykten börjar nu spridas om fröken Wintermoor, precis som Hubbard befarat. Wintermoor väljer att stötta upp lögnen och drar med Garrett i hyrd vagn, till en middag hos Ellis relativt respektabla familj i Oxford. Ellis, och hans fru och barn, bor alltjämt hos professor Lambert, som försörjer dem alla, åtminstone fram till prästexamen. Studenten går ut för att möta Wintermoor och Garrett på ängen där gästers vagnar brukar stå.

Röster hörs från en dunge vid ängen. Det är ylanden som från hundar, jämte viskningar och hån. Ett fyrfotadjur kliver fram. Det omges av samma djupa färger och skuggor som Billy såg inför striden mot Errour 1822, och som fyller Garretts syner. Kroppen är som en blandning mellan lejon och brunbjörn, men huvudet är något helt annat. Det håller sig inte stilla. Otaliga tungor smakar på rykten i luften.

I ett snabbt utfall väver sig monstret förbi Ellis och rycker upp Wintermoor mellan sina dubbla rader av metalltänder. Studenten kastar sitt paraply, men förgäves; vips är monstret på väg bort över ängen med Wintermoor i käften. Ellis springer efter, in i skogen. Ångesten väller upp medan han snubblar fram och grenarna slår mot hans ansikte. Han kunde inte skydda sin dam nu heller.

Garrett och den hyrda kusken sitter kvar på vagnen, chockade. Garrett kände igen monstret från sina syner. Det är Slander, allegorin som Wylie Vein sade sig kämpa mot 1837. Under det senaste året har Vein varit borta, förutom ur Garretts syner. Han tar en djup klunk ur fickpluntan och beordrar kusken att sätta fart på ekipaget.

Harry rusar över ängar och åkrar, genom dalar och över floder, i Slanders spår. Andlighet kan inte besegra Slander, för vissa saker är säkra: Man måste ha mat i magen och kläder för att skyla sig mot regnet. Ellis tro har svikit honom.

Garretts vagn rullar in i en liten by i Buckinghamshire. Byn är öde i natten, men profetiornas drömlika kvalitet färgar Garretts berusning. Han vandrar genom byn, i riktning mot sång och flöjtspel. På den forna allmänningen dansar kvinnor i två ringar runt den undersköna bondflicka som Vein uppvaktat i Garretts syner, efter att ha tappat Slanders spår. Vein själv tittar på dansen, förtrollad. Garrett lägger en hand på hans axel.

Harry kommer till ett kloster, samtidigt som monstret börjar riva upp dess böcker och avtäcka munkarnas hemligheter. Wintermoor har vaknat upp i en transept och smyger ut. Slander tycks inte ha velat döda henne, men såren bultar av gift.

Foto på södra semitransepten i Kilcooly Abbey, County Tipperary, Irland.

Harry klättrar upp till biblioteket, där fyra modiga munkar anfaller Slander med facklor och kors. Monstret försvarar sig med lätthet och bjuder in Orgoglio att göra sitt till. En sönderriven munk tappar sin fackla. Snart står drivorna av lösa sidor i brand.

Garrett och Vein rider över fälten och får upp Slanders spår. Kusken lämnades i Cryers Hill. De når klostret medan en av munkarna som flytt vårdar Wintermoor i Linton, den närmaste byn. Munken tar inte av några kläder. Han förfärar sig över inflammationen från Satan.

Harry utmanar Slander, som gillar ryktet om mördaren och vet att den svaga präststudenten är hos honom. Garrett och Vein ansluter sig till kampen med munkarnas jordbruksredskap. En av Slanders tungor flår en spiral av Harrys arm. Garrett driver in en högaffel i djurets sida.

Slander slår sig fri. Svart blod väller ur avhuggna tungor och piskas upp på vita väggar i klostrets innergård. Monstret ställer sig på bakbenen och drämmer till Vein och Garrett med ramarna när de rusar fram. Harry tacklar nu monstret med sådan kraft att tegelväggen är på väg att rämna. Det övertända biblioteket skakar och faller inåt, mot gården, rakt över de stridande. Endast Garrett märker faran och drar sig ur i tid.

Veins huvud krossas av en sten från murkappan på taket. Slander och Harry begravs under brinnande bokhyllor och brutna väggar. Garrett tar hjälp av de överlevande munkarna för att dra ut Harry. Mördaren, åter igen på dödens brant, flinar åt Slander, osynlig i branden som sprider sig och slukar hela klostret.

I byn utbrister munken som vårdar Wintermoor att ett mirakel har skett. Svullnaden lägger sig. Såren kommer att läka i sinom tid.

Epilog

Nora har hittat sin mans paraply. Han hävdar, när han kommer tillbaka morgonen efter, att ett odjur anföll Wintermoors vagn, och att han rusade efter det, utan att hinna ikapp. Stämningen är kall i hushållet, men Ellis finns där. Harry tillbringar en lång konvalescens i sina mörka visioner av Londons undre världar.

Christian Friedrich Schönbein isolerar ozon. Till den sjätte årliga teknikutställningen i London har man byggt en ny lokal med sex våningar i armerad betong, och takträdgård, där Apsley House en gång stod. Spektakulära experiment förevisas i byggnaden: Anton Whipbow föreslår en skala för absolut temperatur, dopplereffekten påverkar färgen hos en ljuskälla i rörelse, och ljusets hastighet i luft uppskattas med ett tandat hjul, utan hjälp av astronomiska observationer. Mycket av utrustningen förstörs av uppretade kristna män i nattliga räder.

Wintermoor anställer en ny butler. De illasinnade ryktena om drottningen lägger sig också, och tystnar som genom ett trollslag när Victoria friar till sin kusin, prins Albert av Sachsen-Coburg-Gotha, på hösten.

Debatten kring Darwin blir infekterad och allt mer akademisk. Allmänheten vänder sig bort ifrån sin glimt av evolutionen och vill ha något annat att läsa. Flodvallarna brister. Wordsworth och Tennyson ges ut i firade upplagor. Medelklassen kastar sig över kontinentala och gotiska romaner i översättning. Romantiken har kommit till England.

Addendum 2012-10-23

Kairis gör fler försök att skicka brev till England, tills han en dag blir inlåst på land. Hans brev har nått flottbasen som de så noga beskriver. Den goda behandlingen upphör; han är inte längre tänkbar som diplomat. Två läkare, Jan Rikardsson och Olof Elfstadius, undersöker hans mat- och sömnvanor i minsta detalj, testar all upptänklig kost, häller salt i hans paludarium och tar sedan nästa steg. Kairis blir uppskuren, bunden på ett operationsbord, medan Rikardsson tecknar av hans muskelfibrer och inre organ. Elfstadius syr igen efter snitten.