1853

Kerberaner

• Catherine Lambton (Lady Wintermoor och Courtenay) = Hannah Wigner
• Oswald Conrad Forrensworth (Cpt, Royal Navy) m.fl. = Niklas Tollbäck
• “African John” Mduduzi = Albert Diserholt

Det gångna året

Yengwayos aptit fortsätter att växa. Han har bytt strategi i sin jakt, från att låta John ta hand om allt, till att först anfalla själv och sedan byta plats med John om det går åt fel håll. Det gör det oftast när målen är vuxna.

Vauxhall, 12 februari: Lady Courtenay och John gör inbrott i specialpolisens nybyggda högkvarter, brutalism i ett stycke järn och betong, med sju våningar ovan jord. I korridorerna hänger grå pärldraperier. När Courtenay tvekar inför ett sådant sticker Yengwayo åt andra hållet, anfaller två vakter och byter plats med John. Afrikanen drar den enes pistol, skjuter den andra i huvudet och avslutar den första med kniv. Ökenlon lappar i sig vid den växande pölen mellan fyra orörliga hissar.

Byggnaden har stora ventilationstrummor. Yengwayo hör fläktar, ett fåtal knattrande beräkningsmaskiner på övre plan, och fler vakter. Medan katten sticker iväg och gömmer sig i ett rockrum vid stora entrén trotsar Courtenay oddsen och går nedför trapporna till arkiven, ledd av John i mörkret. I bevisrum 4, en återvändsgränd med fönster över ingången, tänder hon en karbidlampa och börjar söka efter de papper polisen lagt beslag på i Bailifs hus.

I mitten av rummet står en vävd anslagstavla med papper uppnålade. Garn binder nålarna till varandra. Det är en hierarki av lagerreferenser, adresser och kodnamn i ett kriminellt imperium, alltsammans ordnat under ett papper med texten “The Turk?” Nålen i det arket har många trådar, men saknar vidare referens.

Långt efter att en larmklocka börjat hamra och polisbilar hörs utanför fortsätter Courtenay att leta på hyllorna. Det mesta är papper, vapen, droger och kläder, men polisen har också samlat på sig en del underliga manicker, bland annat en glaskammare med en snurra inuti. Snurrans blad är försilvrade på ena sidan och svarta på den andra. En lapp fäst runt basen beskriver föremålet som en “ljuskvarn”.

Fem poliser samlar sig och stormar in i rummet. John tar ett skott i halsen. En konstapel faller. Courtenay retirerar bland hyllorna, till en samling flaskor hon känner igen från The Bower of Bliss, årgång 1841. Lilla Billy lärde henne kasta. Hon tar en flaska på måfå. Hon missar. Glaset krossas mot en hylla, men innehållet söker sig genom luften till en av konstaplarna. Stickande ångor lyfter från hans ansikte. Substansen letar sig in genom mun och näsborrar. De andra släpar honom bakåt, mot rummets enda ingång. Han skriker tills stämbanden frätts bort.

Courtenay kastar en flaska till. Den här är tjock och grön, formad som en hednisk fruktbarhetsgudinna. När dess flyktiga innehåll bolmat ut i luften vid ingången drabbas de tre resterande männen av panik. Tonarten i deras rop på hjälp stiger tills de låter som kvinnor. Alla tre har blivit lite kortare, och klär nu sämre i uniformen.

Yengwayo har fällt den äldsta vakten på entréplan. Nu anfaller han en av de nyblivna kvinnorna, den enda som inte släppt taget om syraoffret och flytt mot slutet av korridoren. John är på benen igen och skjuter både henne och den person av obestämt kön som hon släpat på. Det får inte finnas några vittnen till katastrofen.

Skotten haglar och tystnar. John försäkrar sig med kniven medan Courtenay förgäves letar igenom de sista hyllorna i bevisrummet. När de sedan rusar uppför trappan är fler poliser på väg. Det blir en hastig reträtt genom en av sidoingångarna, ut på en tvärgata där nyfikna förbipasserande stirrar på paret och ökenlon. Courtenay tar sig uppför motsatt fasad. John följer efter i hennes rep. Poliserna jagar Yengwayo genom en gränd och skjuter honom i höften.

Courtenays hjärta skenar. Människorna på tvärgatan såg hennes karakteristiska förklädnad. Även i hennes galenskap förstår hon att specialpolisen inte kan låta henne gå fri en dag till efter detta. Hon springer över taken. Specialpolisen kommer att söka efter “The Turk”, och hon vet en plats där de kanske kommer att leta.

Förra året såg hon välklädda män med tunga små säckar kliva upp genom en smal dörr ner till kloaksystemet, under en vanlig natts spaning. Hon dyrkar upp dörren, smyger nerför trapporna, och korsar en smal bro över en väldig flod av träck. På andra sidan dyrkar hon upp en dörr till. Den är tätad med gummi. Innanför den finns ett rockrum. Bakom det skymtar hon ett tungt maskineri som bankar rytmiskt. Hon anar arbetande män. Snabbt tar hon av sig sin mask och mantel, gömmer dem på en hylla med bråte i rockrummet och vänder på klacken innan arbetarna känner stanken utifrån.

När morgonen gryr har många av stadens tidningar redan rubriker om anfallet. Nio poliser har blivit brutalt mördade: Specialpolisens vakter Arthur Driscoll (40), Matt Bracken (36) och James Neal (51), samt sex medlemmar i en förstärkningsgrupp från närmsta reguljära polisstation i Kennington, nämligen Owen Markham (25), Owen Smith (29), Nicholas Pether (30), Sam Hunt (26), samt far och son Wade respektive Joseph Cornton (46, 22).

Det görs känt för allmänheten att Driscoll, Neal och Pether blivit bitna och klösta, förmodligen av ett kattdjur som setts fly från brottsplatsen. Alla utom Driscoll och Pether har blivit skjutna, och de flesta sargade med kniv. En fasadklättrande vit man—av pressen kallad Vauxhall-fantomen—och en neger är efterlysta. Polisen offentliggör inga detaljer om de “ogudaktiga vapen” som ska ha använts mot Markham, Smith, Hunt och den yngre Cornton. Alla fyras kistor är stängda på den högtidliga begravningsceremonin.

Efter ett anonymt tips rädar polisen ett falskmynteri i kloakerna. Astrofysikern Russell Barrett, vars största upptäckt kom 1845, erkänner i ett brev till den kungliga akademin att äran egentligen tillhör hans dåvarande älskare, Loretta Regina Goffee. Avslöjandet får desto större spridning eftersom Goffee arresteras i räden. Hon är geniet bakom myntverket, men någon anklagelse om att hon skulle vara Lady Courtenay når aldrig pressen.

Polisen identifierar inte Vauxhall-fantomen. Ett par konstaplar förhör som vanligt fru Lambton, men hon har övat upp man och barn i att vittna om en familjemiddag under anfallet. I nödfall överväger hon en flykt till Frankrike eller USA, som ligger långt fram på kvinnorättens område, men hon grips inte.

Howard Burchell avgår som chef för specialpolisen efter att ha bett offrens familjer om ursäkt. Han ersätts av Geoffrey Campsill, en mer hårdnackad polisman. Campsill organiserar om styrkan enligt paramilitära linjer, med de senaste röksvaga vapnen och förstärkta ångkärror från en av Goldsworthy Gurneys konkurrenter. I det politiska klimatet efter attacken hyschas jämförelser med Wellingtons välde. Campsill förklarar “krig mot Turken”, den förmodade ledaren i Londons undre värld.

Ingen på Kerberos-klubben gillar specialpolisen, men i debatten är de flesta överens om att dessa bestialiska mord bara kommer att försämra läget för landets främlingar. Flera kerberaner tipsar om en cirkusföreställning för att pigga upp. Lambton och Tabitha Forrensworth går dit med sina respektive familjer. Truppen kan många överraskande konster.

Lambton är så imponerad att hon bjuder in flera av artisterna att uppträda på Kerberos-klubben. På middagen efteråt talar assistenten till en papperskonstnär med Tabitha om hennes berömda make, kapten Forrensworth. Ett möte arrangeras. Tabitha eskorterar samma asiat till Islington, där den lilla assistenten i samtal på tu man hand lägger fram ett erbjudande till den fängslade kaptenen. Det handlar om att bli instruktör i det nya landet Japan, som expert på industri, företagsamhet och “mekanik”. Vid ett snabbt beslut kan tiden i fängelse förkortas, men inte genom makt, försäkrar budbäraren, och visar tomma händer.

Epilog

Hypotesen att kolera är vattenburen når ett visst erkännande. Den stöds bland annat av Lucas Bergmann, det berömda tyska geniet, som nu påstår att barnsängsfeber är en smitta från läkare till patient.

Statistikerna vid Thomas Young Scientific College publicerar “Maskinella simulationer av nedärvd påverkan på intellektuell kapacitet”, en bok om invandringspolitik och ekonomisk politik, tillägnad minnet av Thomas Robert Malthus. Författarna föreslår “riktad evolution” för att säkra den brittiska styrande klassens egenskaper i framtiden.

På patentverket i London öppnas ett paket från Niger-deltat, svärtat av klibbiga fingeravtryck. Paketet innehåller en omfattande beskrivning av en förbränningsmotor, undertecknad av Charles Hermengild Tichborne, född i Paris 1829.

Boerbefolkningen har marginaliserats i Sydafrika genom utvandring till USA. Ett uppror bland kvarvarande boer slås ner. Ett andra krig börjar mellan Storbritannien och Burma. Don Carlos, greve av Montemolin, blir Spaniens kung som Karl VI.

Yengwayo tappar päls runt kulhålet i höften. Ny hud växer ur såret. Ökenlons bröstkorg blir bredare, bakbenen längre. Yengwayo växer.

SL:s kommentar

Episoden där Courtenay försöker lägga skulden på någon i Turkens syndikat tillkom på det efterföljande mötet, eftersom jag först antagit att Courtenay omöjligt kunde ha gett sig på att belysa och noggrant söka igenom ett bevisrum i ett vaktat polishögkvarter i sin spektakulära dräkt, medan förstärkningarna strömmade in. Men det gjorde hon, sade Hannah.