Kerberaner

Det gångna året

Februari: En handfull spenceaner utför ett attentat mot flera högt uppsatta politiker. Lord Harrowby faller för Harrys handyxa. När attentatsmännen rusar ut ur Harrowbys hem är polisen på plats, uppställda som för ett fältslag. Harry springer mot dem medan hans kumpaner skjuts ner. Poliserna retirerar och delar sig i två, men drabbas inte av panik. Dolda bakom dem står en lätt fältkanon. Mannen bredvid den har en glödande lunta i sin enda hand och ett galet leende på läpparna. Fängkrutet tar fyr och kanonkulan sårar Harry allvarligt. Han flyr för sitt liv.

Händelsen får allvarliga konsekvenser. Attentaten kallas för en skamfläck på den brittiska demokratin. Nya val ordnas för att ersätta de fallna, varav de flesta var moderater som träffats för att diskutera kompromisser.

Porträtt av lord Harrowby.

Berger studerar blåsrör och knyter ihop lösa trådar på eget initiativ efter Franklin Deogratias död 1830. Han listar bland annat ut var det hemliga stycket av stenen från Rosette ligger begravet, nämligen i en dunge på Turners gamla ägor. Han vet inte mycket om Pas skrift, det andra språket på detta stycke, men fascineras av dess säregna utseende och legenden om dess makt. Han låter bära hem stenen till sin våning i maj. Den hamnar ovanpå en gedigen bokhylla, vänd upp mot taket.

Whigs uttalar sig självsäkert om att radikalerna kommer att sjunka tillbaka i dessa goda ekonomiska tider, men lord Cochranes parti bedriver en påkostad valkampanj med synligt stöd av arbetare och medelklass. I enrum gör Cochrane vad han måste för att säkra röster bland de rika markägarna. Resultatet är epokgörande: Radikalerna tar ensamma 46% av underhuset. Deras ledamöter är en ny generation av handelsmän, industriherrar, uppfinnare och ett fåtal militärer.

Catherine Wintermoor lever i den nya tiden. Hon åker i sin fars ångkärra, läser Auguste Comtes nya vetenskapsteori och flörtar med den attraktive sir Bromhead Applefield under säsongens baler. På nätterna konstruerar hon en änterkrok och kopierar färdigt Deogratias bok om La'sur. Det är svårt. Deogratia har desarmerat varje tecken i ordboken med ett extra streck och 60° rotation. Hon experimenterar flitigt med deras praktiska funktion utan denna desarmering, bland annat i en kniv som inte ska bli slö. En natt skriver hon fel, papperet slits itu, en nagel går sönder och stickande smärta sprider sig i hennes arm. Teknologin fungerar.

Tories behåller sitt grepp om överhuset. Wellington förblir premiärminister, trots att kungen av tradition i hundra år utnämnt underhusets främsta ledare till denna post. Georg IV dör i juni och ersätts på Storbritanniens och Hannovers troner av sin 64-årige bror, Vilhelm IV.

Juli: Karl X i Frankrike ser vad som händer i England, upplöser deputeradekammaren, begränsar rösträtten och inskränker tryckfriheten. Folket svarar med en revolution. Precis som i Storbritannien är upprorsledarna borgare, här vid namn Mâchefer och la Fayette. Karl X abdikerar och flyr. Även belgarna reser sig i Bryssel och driver ut de nederländska trupperna.

Tavlan 'Scène de Juillet 1830' av Léon Cogniet.

Augusti: Berger vaknar en natt med en konstig känsla i magen. Han tror att mördarna från Joseon har kommit för att ta honom, sätter på sin hatt och smyger ut i lägenheten. Skyarna är mörka av ett kompakt molntäcke utanför fönstret i biblioteket. Trots den närmast totala avsaknaden av ljus kan Berger se tecken av den egyptiska stenens sista språk, projicerade mot taket som om de kunde lysa.

“Pappa”, säger plötsligt Bergers dotter, som står i rummet. “Vad finns i Joseon?” Berger försöker förklara att han inte vet. Han tror att döden väntar honom där, men å andra sidan trodde han också att modern skulle dö i barnsäng, vilket lyckligtvis inte stämde. Aslög undrar om han inte vill veta, och frågar hur man kommer dit. Berger berättar om landförbindelsen till Kina, om havet runt omkring, luften, flyttfåglarna och de stora krabborna.

“Då tror jag att jag vet”, svarar Aslög. Hon tar ett papper på Bergers skrivbord och lånar en gåspenna. Pennans spets går både över och under papperet. Det bildas ett tecken ur Pas skrift, språket längst ner på stenen i rummet. Berger, medveten om språkets påstådda fördärvlighet men själv en aning förförd, försöker inte hindra sin dotter från att uttala detta tecken. Han lutar sig bara över henne så att hans hatt ska skydda dem båda från allt ont i en inbillad kon. “Vad du är fånig pappa”, säger Aslög. En märklig underström skuggar hennes fnitter. Sedan tar hon ett andetag och ...

Maria Berger ruskar liv i sin man i biblioteket. Böcker är slängda ur sina hyllor och porslinspjäser från Joseon för många hundratals pund har gått i kras. Aslög är försvunnen. Ytterdörren är låst och inga nycklar saknas. Berger är fascinerad av magin och försöker förklara för Maria att Aslög bara är “ute och reser”. Maria tycks efterlysa en mänsklig komponent i denna sin mans reaktion. Hon anklagar honom inte öppet för att ha gjort någonting med deras barn när han lutade sig över henne, men efter några dagar har Maria flyttat ut. Hon hävdar att det inte går att tala med svensken. Det är oklart om hon någonsin tänker komma tillbaka.

Berger tänker på Deogratias språkstudier och söker hjälp hos Wintermoor. De träffas på klubben, där Catherine kallar sig för Branderham, sin mors gamla täcknamn. Berger inbillar sig att han använt sin kraft för att skärma av ett bord och inleder samtalet med att fråga Wintermoor om hon har ett bra uttal. "Min guvernörska säger att det är perfekt!” svarar hon stolt, men konstaterar att svensken är orakad och stressad. Han häver ur sig namnet Pa som en förbannelse när han förklarar vad som hänt, och visar tecknet som Aslög ritat.

Wintermoor går med på att försöka hjälpa mannen. Hon träffar Ellis utanför klubben och påpekar om Berger: “Som ni märker är han galen, av sorg?” Det är sannerligen oklart om Berger känner någon sorg för vad han gjort. Det är som om hans ockulta studier och fäbless för fritt fabulerande gjort hans dotters försvinnande till en självklarhet i hans eget sinnne.

Ellis drar paralleller mellan Aslögs försvinnande och Sarahs. Han berättar hela historien om ormkvinnan Errour och Mary Frances död: “Hon var en fantastisk lady.” Han försöker betrakta Aslögs tecken som en satanisk symbol, och nog känns det som om tecknet är emot allt han tror på. Det håller sig inte ens stilla framför ögat.

“Jag har definitivt inte betalat för några lektioner i Pa!” utbrister Berger när kerberanerna studerar hans lägenhet och frågar om Aslög kan ha lärt sig teleportation genom att klättra upp på stentavlan. Berger har hört Deogratia berätta med fruktan om Aaron Burrs illdåd och död i Louisiana 1811.

Ellis argumenterar för att hugga sönder stenen och utplåna dess tecken för alltid. De andra två säger emot. Wintermoor kopierar den del av texten som skrivits med La'sur, som en läsövning. Många av tecknen är desarmerade, precis som Deogratia skrivit dem i sin ordbok. Texten etablerar en kult kring Ptolemaios V Epifanes.

Berger minns sin känsla av att James Dovie Scott ljög för honom om Deogratias död. Scott blev invigd i Kerberos-klubben 1824 av Koenraad Krusen, som bodde i Kapkolonin genom engelsmännens upprepade ockupationer. Krusen besökte sällan London och har inte synts till där på många år. Ellis hittar ingen som vet vart Scott kan ha tagit vägen. Hans mäklare och köparen av hans hus har fått vag, obekräftad och ofruktbar information om hans nya bostad.

Berger försöker hitta Aslögs tecken i skriften på stenen. Det är en hisnande uppgift. De mångdimensionella formerna inom varje tecken är nya tecken. Skriften är bara till synes kortare än de andra översättningarna. Den utgör ett tunnelsystem som förgrenar sig i all oändlighet. Det liknar inget mänskligt språk på någon punkt, och Bergers skarpa hjärna kan inte få grepp om det. Han är förvånad när morgonen gryr. Vaxljusen har då brunnit ner i sina stakar många timmar tidigare och det borde ha varit mörkt i rummet.

Epilog

János Bolyais icke-euklidiska geometri, uppfunnen redan 1823, publiceras i Storbritannien innan det sker i hemlandet. När politiken inte håller honom upptagen fortsätter Charles Babbage att arbeta på den stora analytiska motorn, som i hans perfektionism redan har passerat åtskilliga användbara prototyper av otillfredsställande kraft och mångsidighet.

Ellis övertygar kerberanerna om att ta stentavlan i förvar som en fara för allmänheten. Den placeras i ett valv under klubblokalen, och en överenskommelse träffas om att inte visa den för vare sig Berger eller Wintermoor, eller berätta att den ligger där.

Nationalskalden Samuel Taylor Coleridge publicerar det nionde bandet av The Faerie Queene. I dikten är kung Artur pressad att acceptera nya riddare av tvivelaktig karaktär kring det runda bordet, och vägrar.

November: Stormakterna erkänner Belgiens oberoende. Polackerna tar Warszawa från den ryska överhögheten, som plågas av 900.000 dödsfall i kolera där hemma det senaste året. Även i Schweiz är de liberala strömningarna starka.

Underhuset förhalar alla beslut om radikalernas förslag till reform, och överhuset röstar ned dem. Lord Cochrane vädjar till “seglarkungen” Vilhelm IV om att Babbage och andra “män av yppersta kvalitet” ska adlas för att kunna väljas till överhuset och få igenom de populära förslagen. Vilhelm IV ignorerar hans vädjan.

Berger har länge brevväxlat med Raskil Dalgång, en jämnårig kusin genom Bergers moster. Korrespondensen avbryts plötsligt. Övriga familjemedlemmar svarar undvikande på vad som hänt och hävdar bara att Raskil, en man lika briljant som Berger själv, är “mycket upptagen” i Sverige.

December: Harry har återhämtat sig från kanonkulan och ansluter sig till demonstrationer mot det delade parlamentet. Hans konvalescens i Ellis har varit en mörk tid, och dessutom träffar han Cutter Kane—en kumpan från hans egentliga levnadstid—som blivit gammal. Det hänger inte ihop för stackars Harry. Han tänker att eftersom han är så dum behöver han hjälp av någon som är smart. Han föreställer sig därför att han funnit en mentor, den gamla råttan “mister Ratwise”, som lever i kloakerna och besitter all kunskap. Känslan av att han själv reser under staden med Ratwise blir nu hans mentala flykt ifrån att vara instängd i Ellis, precis som Ellis främjar sig ifrån Harry genom att inbilla sig att Harrys inträngande tankar kommer ifrån en högre makt.

I sina studier hittar Wintermoor en metod att ändra föremåls vikt med La'sur-skrift. Detta användes flitigt i Palmyra, där de flesta magiska föremål var gjorda i sten för att stabilisera de inhuggna tecknen. Wintermoor har fått den fula vanan att stjäla böcker, och bestämmer sig för att prova tekniken för att lättare klättra på fasader med sitt byte.

Spenceanerna, vars attentat i början av året motiverades mer av rörelsens egen marginalisering än något annat, är åter i ropet. Polisen börjar ta i med hårdhandskarna. De har byggt om charlies gamla utkikspunkter till små militära fort vid strategiskt viktiga stråk i London. I forten står kanoner som, på det officiella planet, motiveras av Harrys terror. Sanningen är förstås att de har flera syften.