1809

Franklin Deogratia manövrerar effektivt för att rädda en stor del av de teutoniska riddarna till en fristad hos skotska frimurare, undan fransmännens förföljelser, som inleddes föregående år. Deras bibliotek plundras och deras laboratorier bränns medan riddarna flyr genom umbran.

Britternas och spanjorernas försök att återta Spanien misslyckas. Spanjorerna fortsätter att utkämpa sitt “lilla krig” (gerilla), trots svåra förluster. Österrike besegras, igen. Påven bannlyser Napoléon när Kyrkostaten införlivas i Frankrike, och fängslas därför.

De svenska nederlagen mot Ryssland, som detta år leder till förlusten av Finland, leder också till att Gustav IV Adolf häktas i mars och abdikerar i maj. Deogratia utnyttjar instabiliteten i det mentala landskapet för att iscensätta en räddningsaktion, där de teutoniska riddarna, som står i tacksamhetsskuld till honom, genomför en ritual i Skottland för att hämta Courtenay, Barker och O’Brien. Dessa tre finner sig nu ligga i en magisk cirkel på ett brädgolv, omgivna av skäggiga män i skräddarställning, med bar och målad överkropp. Runt dem brinner rätt sorts ljus.

Jean-Baptiste Lamarck publicerar Philosophie Zoologique, om hans evolutionsteori, alltså teorin att arter förändras och anpassar sig från en generation till nästa. Philippe Pinel ger ut redogörelser för vad som senare ska kallas schizofreni.

I synnerhet O’Brien har ett smärtsamt fall av umbral dykarsjuka. Även hans kamrater har svårt att få ner någon mat, men riddarnas fruar är experter på åkomman och ser till att kerberanerna är på benen igen efter några veckor. Det tar ett år innan de är tillbaka på normal vikt. Subjektivt var de borta i mindre än fem månader. I Deogratias perspektiv var de borta i sex år. De har inte åldrats, men det har han, som var tunn och gammal redan 8 år tidigare.

Kerberanernas befrielse ur umbran tjänar Deogratias planer. Han har användning för kaptenen som kapade stenen från Rosette, och hennes medhjälpare.