1825

Nederländerna försvagas av militära förluster mot infödda upprorsmän på Java. Tasmanien får särskild administrativ status och en brittisk viceguvernör. Utrotningen av de infödda tasmanierna pågår genom slaveri, smittor och människojakt för nöjes skull. Under ett vapenstillestånd samlar kung Bagyidaw i Burma en ny armé, understödd av tre kvinnor ur det högre ståndet som sägs ha profetiska krafter och förmågan att få kulor att missa. Inga rapporter om sanningshalten i detta når fram till brittiska myndigheter.

Muhammad Alis efterträdare som Egyptens vicekung, Ibrahim Pasha, åker även han till Grekland för att krossa upproret. Hans strategi är briljant. Grekerna, tvingade till flykt, ställer sig under Femmaktsalliansens beskydd. Alliansen knakar i fogarna, men inleder förhandlingar om grekisk autonomi.

Ingen av stormakterna i alliansen erkänner de nya sydamerikanska staternas självständighet; detta år tillkommer Bolivia och Uruguay. Bristen på erkännande är en tyst utmaning mot Monroe-doktrinen. Storbritannien får därmed större tillgång till sydamerikanska marknader i bland annat Brasilien och Argentina, medan man förväntar sig att USA inte ska våga agera på doktrinen mot ett enat Europa. Enskilda företag i USA svarar dock med bojkott. Det ekonomiska uppsvinget man hoppats på i England uteblir. I juni kraschar London-börsen.

Passagerarjärnvägen mellan Stockton och Darlington öppnar. Lord Cochrane medverkar vid invigningen och håller ett tal som också skickas till landets tidningar. Han presenterar radikalernas partiprogram. För 10 år sedan var de oeniga om det mesta, men i och med programmet framstår de som mer eniga än vare sig whigs eller tories. Programmet innehåller bland annat utökad rösträtt, större ekonomisk och religiös frihet, återinförandet av de rättigheter som tagits ifrån folket sedan 1799 och framåt, samt stöd till vetenskapen och allmänhetens upplysning.

Tory-pressen skriver mer om de nya stora kanalprojekten än om järnvägen. Man insinuerar att Cochrane är inblandad i börskraschen, liksom i händelsen med statsobligationerna 11 år tidigare, men kritikerna backar när Cochrane ber dem åtala honom eller hålla tyst.

Billy fortsätter att argumentera med prästen och slår ifrån sig alla antydningar om att problemet kan ligga hos honom själv. O’Brien och Mary skaffar en katt till bostaden i Portsmouth.