1838

Kerberaner

• Catherine Wintermoor (Lady Wintermoor och Courtenay) = Hannah Wigner
• William “Billy” Ellis & “Hatchet” Harry Morris = Niklas Tollbäck
• Harvey Garrett = Albert Diserholt
• Giorgios Kairis = Anders Allgulin

Det gångna året

Det Osmanska riket utlyser “Tanzimât” (omorganisation). Som ett led i moderniseringen av landet invaderar man Syrien för att återta detta land från egyptierna. Invasionen är helt misslyckad. Den egyptiske paschan Muhammad Ali går snart till motoffensiv och intar Gaziantep. Detta utnyttjas av osmanerna för att dämpa de många enskilda nationalistiska rörelserna och sluta upp bakom Mahmud II, som upplöser bland annat den serbiska liberala författningen. Osmanerna tar också hjälp av ryssarna.

Harvey Garrett är frånvarande från fabriken i Battersea så ofta att han förlorar jobbet. Hans besparingar räcker ingen vart, och utan släkt i London står han inför hemlöshet i januari. Catherine Wintermoor, som nu har läst Spenser, förbarmar sig över drottningens försvarare. Garrett får en nyckel till köksingången i Wintermoors hus och förses med den alkohol han behöver för sina syner. Han kan också välja mellan avlagda manskläder i två helt olika storlekar.

Garrett presenteras för “Brimstone” Balfour, som räknar drottningens dödsfiender på en hand: Statsministern och Babbage, i hemlighet hednabröder, respektive Orgoglio, det sanna namnet på en våldsam jätte som sätter skräck i Whitechapel med sin handyxa. Balfour vet att det finns en tredje hednabroder, en man utan glädje, men kan inte peka ut honom. Garrett är skeptisk. Balfour verkar galen, även när han räknar upp Monmouths kungalängd som ett rinnande vatten, och därtill älvornas dito.

Theodor Schwann fastställer att djurvävnader består av celler med kärnor. Schwann hävdar att teleologiska förklaringar till dylika fysiska fenomen är godtagbara i andra hand, efter dysteleologiska, och måste “likt fysiska krafter tjäna lagar av blind nöd”. Earl Austin vid Wadham College påpekar att varmblodiga djur i kalla klimat tenderar att vara större än samma arter i varma klimat, därför att förhållandet mellan area och volym reglerar kroppsvärmen.

29 juni: Drottning Victoria ska ta emot folkets acklamationer och krönas. Garrett stirrar från ett hav av fyra hundra tusen människor, många tillresta från landets ändar. Wintermoor är inte ensam på taken; hennes vänner i Royal Society kunde inte få in henne i kyrkan. Bara Ellis har en plats i Westminster Abbey, mellan svärfadern och frun.

Precis som Garrett förutsett skäller inga hundar i Storbritannien eller dess kolonier, under hela denna dag. Mjölk som glöms i solen blir inte dålig.

Kairis är kvar på klubben. Fyra män i avancerade dykardräkter klampar in i hans paludarium från det intilliggande pumprummet. Greken känner ett par av dem sedan tidigare, inklusive Mats Andersson, som förklarar på svenska att det är dags att återvända till Raskil.

De fyra männen leder Kairis genom de expanderande kloakerna. Fler i West End har råd med vattenklosetter, men alla har inte råd med nattjordsmännen, som har allt längre väg att gå från stadens skithus till åkrarna utanför London, och därför tar bättre betalt. Myndigheterna har ingripit och börjat expandera det uråldriga kloaksystemet, för att spola ut skiten i Themsen. Det gör man för att det medicinska etablissemanget är någorlunda enat. Skiten som svämmar över på innergårdarna, precis som garvarens och slaktarens avfall, ger upphov till dålig lukt, och därmed ett sjukdomsbringande miasma.

Fåglarna som landar framför drottningens vagn tycks alla buga åt henne. När Ellis och de andra kerberanerna möts på klubben för en middag till drottningens ära märker de att Kairis är borta. Hans kidnappare har lämnat tydliga spår av tunga metallsulor. Det är inget problem för klubbens ungdomar att följa spåret genom uppbrutna luckor och galler ner till utloppet under en lastkaj vid floden, men där tar det slut. Kerberanerna drar slutsatsen att kidnapparna firat sig ner från ett skepp i floden och gått in och ut på bottnen.

I själva verket låg svenskarnas skepp under vattnet, i lastkajens skugga. Kairis tvingades ombord på Cigarren, den svenska flottans hemligaste fartyg. Raskil Dalgång, Run Bergers kusin, styr till dess dolda flottbas i västsvenska skärgården. Flera av de nödvändiga finesserna i båten är hans egna uppfinningar.

Kairis begick ett allvarligt misstag när han skickade ett brev om sina efterforskningar till flottbasen 1837. Dalgångs militära projektledare läste brevet och Kairis infångades. Dalgång själv, som skickat Kairis till London för att leta efter den försvunna kusinen, får inte tillåtelse till fler resor med förbättrade versioner av båten. Geniets uppgift är förändrad: Cigarren ska massproduceras. Ritningarna ska färdigställas och allting förberedas för serietillverkning.

Dalgång är besviken på projektet. Flottan hävdade från början att de hade vetenskapliga skäl jämte de militära, men allt tal om upptäcktsresor och forskning är borta nu när Kairis, den tänkta diplomaten, och Dalgång själv, inte längre är pålitliga. Geniet ska försöka höra sig fram till vilka av hans besättningsmän genom åren som kan tänka sig att stjäla båten och fly med honom, ut på en världsomsegling under havet.

Juli: I London råkar Garrett stöta på “Hatchet” Harry utanför Wintermoors hus. Harry har en känsla av att hans gäng nästan är självstyrande; han är ju inte där och hjälper dem när Schekman slår till. Harry är heller inte lika stor som förr, och inte lika exhibitionistisk. Han erbjuder Garrett en plats i gänget och ger honom adressen till en pub i Whitechapel där medlemmar ofta tar en öl, men Garrett verkar inte lockad vare sig att hjälpa eller stjälpa Orgoglio.

Kairis behandlas väl. Flottans män tror att han tillhör en art med stor potential för det nya Sverige. Han förbjuds för sin egen säkerhet att simma för långt bort från basen, men alla vet att ingen människa kan hindra honom i praktiken.

September: Munkarna uppfostrade honom att vara lydig, men Kairis bryter mot svenskarnas krav på att hålla sig nära basen. Han skriver i hemlighet ett brev, som han placerar i en flaska, och flaskan i en fiskares ryssja. På utsidan av brevet ber han upphittaren att skicka det till Ellis genom klubbhuset, och lovar Guds hjälp.

Wintermoor har korresponderat med klocktillverkare i Mora för att ta reda på vad som hänt hennes mors fiender, släkten af Tyréen. Det blir dags att åka dit och se efter med egna ögon. Hon och Ellis reser till Göteborg och vidare in i Sverige, precis som hennes mor och Barker gjorde 35 år tidigare. Nu finns ett järnvägsnät upp till Bergslagen. Skogen kring Mora är skövlad och röken ligger tung och grå över det vindstilla landskapet. Någon fabrikör af Tyréen finns inte kvar, men svenskarna som tillfrågas kan inte förklara varför på sin extremt begränsade engelska.

Wintermoor och Ellis hyr hästar och tar sig upp längs med Österdalälven, till af Tyréens säte, där Mary Frances försvann in i umbran. Herrgården är ett av många hus som ligger mer eller mindre öde. Ormbunkar och skalbaggar bor här nu. Taket har fallit in.

Bortom herrgården anar Ellis en kutryggig gestalt, med kopparringar i långt och tovigt hår. När Wintermoor tittar är den försvunnen i skogen. Ellis går närmare och känner mossan djupna under sina fötter. Wintermoor kallar honom tillbaka.

Af Tyréens ligger på kyrkogården. En präktig sten är rest över Jannick, som var omtyckt i byn. Han och Caspar dog 1812, står det skrivet. Det måste ha varit ett mörkt år. Borgmästaren förnekar det för utlänningarna, men 1812 och 1813 var det många som strök med.

Epilog

Charles Darwin och hans nya vänner läser allt om de matematiska mönstren som Goss, Seton och Knight funnit i ärftlighet hos växter och djur. Goss använder den vanhedrade Aristoteles term, “eidos”, för att beskriva det som ger upphov till varje individs synliga drag, och liknar detta eidos vid ett hålkort.

Darwin kombinerar det han läser med sina mångåriga fältstudier och konversationer med djuruppfödare. Han färdigställer en kort bok, On Nature the Breeder, or The Formation of Species Through the Struggle for Life and the Spontaneous Variation of the Eidos.

Hamburgsund, Bohuslän, 7 oktober: En fattig fiskare kommer fram till byprästen efter gudstjänsten och visar Kairis brev. Brevet beskriver den hemliga flottbasen på grekiska, inklusive var fiskebåtarna kommer nära, och upplyser om att projektet där utgör ett militärt hot mot England. Greken avslutar: “Håller utkik efter er. Ο Θεός θα σας οδηγήσει.”

Pesten 1812, vars spår Wintermoor och Ellis sett på Moras kyrkogård, är orsaken till det projekt som Kairis nu försöker bringa om intet. Avfolkningen förvärrade den svenska regeringens mindervärdeskomplex. Teknologi kom att ses som lösningen, som det enda sättet att få en hävstångseffekt gentemot de nya, mer folkrika stormakterna. John Ericssons skruvpropeller, tätringen från Åkers styckebruk och finskfödde G.G. Hällströms undertryckande harmonik kombinerades till en undervattensbåt av det tekniska geniet Raskil Dalgång, med start 1830, när Dalgång tvingades avbryta sin korrespondens med Berger i England.

Oxford, 4 december: Charles Lyell skrockar avfärdande när han ser titeln på Darwins nytryckta bok. Myten om uralstring (spontaneous generation) är ju anledningen till att Aristoteles och hans eidos-begrepp förkastats sedan Francesco Redis experiment med ruttnande kött år 1668.

Lyell och Darwin delar redan ett samförstånd som kan liknas vid en konspiration bland de yngre naturforskarna i Oxford, titeln åsido. De är övertygade om det riktiga i Lamarcks ogudaktiga föreställning om evolution, även om Lamarcks mekanism förmodligen är fel. Lyell är nyfiken på Darwins alternativ. På eftermiddagen vänder han på försättsbladet och börjar läsa.

Julafton: Svenskarna har byggt ett nytt, uppvärmt vinterhus åt Kairis, med ett permanent paludarium enligt hans instruktioner. Han ber i sin fångenskap medan snön faller utanför.

SL:s kommentar

Earl Austin är påhittad; det arbete som tillskrivs honom här gjordes av Carl Bergmann 1847. Protogenetikerna (se 1832), Ericsson, Hällström och tätringen (egentligen för bakladdade kanoner) från Åkers styckebruk fanns allihop i verkligheten. Jag funderade på att låta Darwin skriva motsvarigheten till The Origin of Species tillsammans med någon av genetikerna, men jag kunde inte hitta någon information på nätet eller i Plant Hybridization Before Mendel om när de föddes eller hur pass intresserade de egentligen var av vetenskap, och därmed hur lämpliga de skulle vara.