1840

Kerberaner

• Catherine Wintermoor (Lady Wintermoor och Courtenay) = Hannah Wigner
• William “Billy” Ellis & “Hatchet” Harry Morris = Niklas Tollbäck
• Harvey Garrett = Albert Diserholt
• Giorgios Kairis = Anders Allgulin

Det gångna året

Ari Davis i USA uppfinner den första symaskinen med tråd genom spetsen. Jean-Baptiste Boussingault och Jean-Baptiste Dumas visar tillsammans att vanliga växter endast behöver kväve från jorden och får sitt kol från atmosfären; Justus von Liebig rivstartar industriproduktionen av konstgödsel. Dessa upptäckter är accelererade av avund mot det brittiska forskarsamhället. John Frederic Daniell vid Wadham College i Oxford är den mest seniora forskaren i ett brittiskt lag som upptäcker tendensen till ökande termodynamisk oordning, entropi, och därmed den fysikaliska tidens riktning.

Drottningen och prins Albert gifter sig. Den tyska prinsen är impopulär, men sköter sina offentliga plikter. Storbritanniens krig i Afghanistan och Kina går bra. Kineserna i synnerhet besegras med överraskande lätthet, tack vare britternas senaste ångfartyg, Pauly-gevär och därefter anpassade taktiker. Det går sämre i Syrien, för alla parter. En våldsam dysenteri bryter ut och drabbar framför allt det syriska folket.

11 april: Raskil Dalgång distraherar vakterna och fritar Kairis från hans fängelse. De tar sig ner till vattnet. Raskil beklagar vad som hänt och förklarar att hans uppdragsgivare fått farliga idéer om att döpa produktionsmodellen av Cigarrren till Långbåt. De ska bli den nya tidens vikingar: plundra och bränna. Raskil har ännu inte ordnat sin pålitliga besättning, men befarar att den kommer att bli minimal, och därför snabbt utmattad. Han ber Kairis att återgälda sin frihet genom att samla pålitliga besättningsmän och vara redo i London när dagen kommer. Kairis kliver i vattnet och är borta.

30 maj: Kerberanerna sammanträder på klubben, dricker och diskuterar händelsen med Slander 1839. Wintermoor har dragit sig till minnes att Slander i dikten stoppas med munkorg eftersom förtal inte kan utrotas när det väl har fått liv. Man kan inte heller verifiera vad som hände med monstrets kropp efter att Garrett skrek “Akta!” och tornet föll. Munkarna såg till att deras kloster brann så varmt att eventuella ben blev till aska. Harry sitter vid bordet och skravlar om sin insats. Ellis skam är för stor.

Harry eggar Wintermoor att försköna även sin del av historien när Kairis råkar komma upp till matsalen. Harry ser hans halvgenomskinliga grå skinn för första gången. Brottslingens hjärna kopplar till monstren och han ropar förskräckt “En av dem är där!” för att sedan kasta sitt masskrug mot greken.

Andra kerberaner försöker stoppa Harry, men han stampar fram till Kairis och lyfter upp greken, som bara är fem fot lång. Harry får plötsligt så kraftig huvudvärk att hans armar skakar, men han släpper inte förrän “Dewclaw” Taverner beordrat honom att göra det.

Taverner ser till att Kairis inte är skadad och stormar sedan fram till Harry med några andra modiga kerberaner. Brottslingen försöker nonchalant ta en ny öl, med stor svårighet. Taverner skäller ut honom; mannens ögon är plötsligt guldgula och penetrerande när han säger: “Kom ihåg det! Döm oss inte efter utseendet. Vi är alla vänner på klubben, även de som inte är vänner.” Wintermoor tror att Taverner har åldrats långsamt sen hon var barn. Ellis har samma intryck, och han träffade Taverner redan 1813.

Alkoholen på klubben ger Garrett en obehaglig syn. Drottningen och hennes följe åker häst och vagn genom en skog, över en kulle, när en stråtrövare kliver fram och siktar på dem med sitt armborst. Bakom rövaren står en lång rad skuggor av liknande män. Wintermoor funderar på Garretts beskrivning medan hon lugnar Kairis och ber honom tala med Harry.

Harry beställer retsina från vinkällaren till greken, som späder ut det för att inte bli berusad. Han skakar hand som en död fisk. Deras konversation varar bara tills Harry inser att greken är alldeles för lik den dödstråkiga Ellis. Under veckan som följer turas Garrett och Wintermoor om att hålla koll på drottningen eftersom den forna stålverksarbetaren tror att hon kommer att bli anfallen snart. Hans självutnämnda väpnare, Tim Bayes, försöker rekrytera fler till den lilla gruppen, som Vein kallade för “Maidenheads riddarorden”, men ynglingen har sitt jobb att sköta.

Harry har problem med sitt gäng. En planerad räd mot rivalen Shroffers förråd av stöldgods sammanföll med en av Schekmans razzior, som om någon planerat att polisen skulle få gänget i knät. Schekman har bytt ut sin krok mot en mer avancerad pansarhandske. En av Harrys underhuggare har en teori om att det finns någon ny kraft i den undre världen, som på något sätt spelar ut de olika ligorna och polisen mot varandra. Harry hittar dock ingen tjallare.

1 juni: Parlamentsbyggnaden i Westminster brinner. Tiotusen londonbor arbetar för att släcka den, men ruinen måste rivas. Ingen dör. Toryn Robert Peel blir populär när han pekar på kolförrådet för de radikala ledamöternas ångkärror, men vad som faktiskt startade branden i förrådet blir aldrig känt.

2 juni: Ellis kommer hem och får besök av Wintermoor, som berättar om hotet mot drottningen och frågar varför han inte dragit sitt strå till stacken. “Jag vet inte”, svarar han undvikande. “Jag har varit borta.” Han stormar ut i den regniga natten och avlöser Garrett, som sovit på sitt pass och berättar om sina syner. Garrett har druckit så mycket han orkat, men varken plats eller tidpunkt har klarnat. Den nya informationen är mest brottstycken, som handen på en man gjord av stål. Han har sett armborstet avfyras.

3 juni: Lady Courtenay avlöser Billy tidigt på morgonen. Hon har kommit på att kullen i synen kan vara Constitution Hill, en väg alldeles nära drottningens palats, med träd i parken på ena sidan, fast vägen knappt är konvex. Hon får rätt. Bara en halvtimme senare distraherar hon yngligen Edward Oxford genom ett oskickligt hopp, innan han skriker “Det sista imperiet!” och avlossar ett pistolskott. Han missar drottningen och brottas till marken av hennes footmen medan han rabblar något om “hennes ansikte i glas”. Kungaparets män jagar också Lady Courtenay, men hon springer ifrån dem i parken.

Epilog

Juli: Kvinnor är portförbjudna vid den stora världskongressen mot slaveri i London, som äger rum i Freemasons’ Hall. Pierre Joseph Proudhon ställer sig frågan “Vad är egendom?” och svarar “Egendom är stöld!”

Wintermoor får inte ut den vinst hon skulle ha önskat ur Goldsworthy Gurneys fabrik. Gurney är fokuserad på ett fåtal aktade kunder med unika modeller. Dessa kunder kämpar mot vägtullar i parlamentet. Gurney hävdar bestämt att detta ska garantera verksamhetens framtid och har lagt mycket pengar på gummidäck för att prestigekunderna ska få mer behagliga resor. Han har till och med köpt en plantage i Indien där gummi ska odlas i stor skala.

Skrivmaskinen uppfinns tre gånger, samtidigt som priset på porto för vanliga brev sänks till en penny i förhandsbetalning genom statligt monopol, vilket är den första riktiga segern för whig-partiet på mycket länge. Det är möjligt för en stor del av befolkningen att resa i tredje klass genom landet, ända upp till Glasgow på ett dygn om man planerar rätt, tack vare rationaliseringar som införts av den nya transportministern George Hudson.

De förbättrade kommunikationerna gör att tidningarna åter får in omöjliga tips och anekdoter i stadigt växande antal, från rikets alla hörn, och från utlandet. Ett exempel är en auktion av 52 unika böcker i det nya Belgien. Auktionen kompliceras betydligt av köparnas magiska färdigheter.

Ellis praktiserar som präst, med en ödmjuk ersättning, efter att ha misslyckats i sitt första försök med de sista proven. Wintermoor fick ett ömsesidigt intresse för den jämnåriga Edwin Lambton 1839. Edwin är son till den hittills enda earlen av Durham, men försvinner oförklarligt på hösten.

Centralamerikanska unionen upplöses. Nya Zeeland annekteras av Storbritannien. Kolonisatörerna grundar staden Cochrane. Egypten ger upp sina anspråk på det svårt härjade Syrien när den brittiska flottan intar Alexandria. Cunard-linjen investerar i fler transatlantiska ångfartyg för post och passagerare.

Drottningens ställning är förbättrad genom hennes giftermål. Hon utnyttjar sina rättigheter som monark för att fördriva över ett dussin medlemmar i det kungliga hushållet, bland dessa Sir John Conroy, som försökt dominera Victoria genom hennes mor. I ediktet skriver hon: “Med en ny drottning kommer nya idéer och tillvägagångssätt. Det förflutna är ärorikt, men förändring stundar. Låt den börja i Vårt eget hushåll.”

Harvey Garrett fortsätter att vakta sin drottning på avstånd. Han önskar att hon inte gift sig med den där högfärdiga tysken, som bara är i vägen för deras kärlek.