1841

Kerberaner

• Catherine Wintermoor (Lady Wintermoor och Courtenay) = Hannah Wigner
• William “Billy” Ellis & “Hatchet” Harry Morris = Niklas Tollbäck
• Harvey Garrett = Albert Diserholt

Det gångna året

Britterna avslutar opiumkriget. De besitter Hong Kong, Amoy, Ningbo och Shanghai. Krigslyckan vänder tillfälligt till det sämre i Afghanistan när afghanerna gör uppror över hela landet och brittiska diplomater mördas.

Februari: Wintermoor söker efter sin käraste, Edwin Lambton, som försvann i november förra året. Hans far, lord Durham, är ofta bortrest och får nu till stånd ett enande av Övre och Nedre Kanada. Lambtons föräldrar vet inte vart han tagit vägen, men den unga mannens vänner bekänner för Wintermoor att de senast såg Lambton under en gemensam kväll på The Bower of Bliss, en exklusiv bordell belägen mitt i London. Det är bara ett av många etablissemang i staden vars namn är hämtade ur Edmund Spensers verk.

Den dag i månaden då Ellis reser in till klubben från sin enkla prästbostad i Norfolk träffar han Wintermoor och Garrett. De beger sig till Wintermoors bostad, där männen väljer ut finkläder ur samlingarna för att komma in på bordellen. “Från när pappa var yngre” kommenterar Wintermoor de smalare måtten, och visar sitt heliografi på Lambton.

Ellis säger åt Wintermoor att hålla sig borta när han och Garrett beger sig till The Strand och betalar inträdet. Garrett gillar inte Ellis kalla metod från 1831; rakt på, säg bara sanningen. Väl inne på The Bower upptäcker de att flera kunder bär ögonmask. Ellis retirerar snabbt till garderoben för att hyra en egen, och därmed har Garrett vunnit.

Ovanför den långa trappan öppnar sig en sal med inomhusfontän, där kvinnor badar nakna sånär som på tunna armband. Flera av de anställda är män, samtliga unga och klädda enligt modet i Oxford. I baren är Ellis avvisande mot Arabella, som tycker att han är stel. Garrett tar en drink och pratar med Nathalie. Hon känner igen hans Yorkshire-dialekt och frågar vad en riktig karl gör här. “Jag letar efter en man”, medger Garrett.

Sorlet dämpas av draperierna, men stämningen är hög. Otaliga konstföremål pryder alkoverna och baren är i klass med Kerberos-klubbens. Alla verkar avslappnade utom Ellis, som är glad att Garretts frågor om Lambton leder någon vart. De får höra att stället ägs och drivs av en viss Acrasia, som i dikten. Hon är inte anträffbar för ögonblicket, så männen får utstå ytterligare en halvtimmes konversation.

Arabella gör ett nytt försök med Ellis. Hon är inte bara ung och hälsosam utan även bildad; när Ellis påminner om bibelns ord citerar hon Höga visans erotiska poesi och hävdar att skam inför kroppen är emot Guds vilja. Det biter inte på Ellis, som tänker på Cockaigne och tror att Lambton fastnat i syndens fälla. Han är besviken på Arabella fär att hon hamnat här, trots sin bibelkunskap. “Ni talar som en präst”, svarar hon, utan förebråelse. Hon har underhållit många präster.

Acrasia är en aning mer anständigt klädd än de flesta här, men rör sig som en smygande lejonhona. Hon är förtrollande och märkligt ålderslös. Arabella och resten av den lilla skaran runt de två besökarna tjoar gratulerande när Acrasia för in både Ellis och Garrett på sitt “kontor”, som i själva verket är en rymlig lägenhet med himmelssäng och ett skrivbord med bräckliga glasflaskor och alkemiska instrument.

“Själarnas kemi”, förklarar Acrasia lent när Ellis frågar. Han kallar sig Billy och avstår när kvinnan bjuder på varmt vin. Garrett låter sig väl smaka. Acrasia uttalar ingen uppenbar lögn när hon drar sig till minnes Lambtons upprepade besök under förra året. Han lämnade The Bower den där kvällen i november på egna ben.

Ellis håller hårt i Garretts ärm på vägen ut, men Nathalie och hennes vänner hejdar dem i korridoren. Garrett låter sig gärna distraheras; han tänker stanna ett tag. Ellis knuffar till en piedestal så att vasen ovanpå välter och går i kras, men det tycks inte få Garrett på andra tankar. Bordellens utkastare eskorterar Ellis till utgången, avmaskerar honom och tvingar honom att identifiera sig. Räkningen ska skickas via Kerberos-klubben; en klen tröst i sammanhanget.

Wintermoor har naturligtvis struntat i Ellis förmaning, men man ser inte in till The Bower från hustaken runt omkring. Hon ser däremot Ellis komma ut och tar sig ner till honom i en närbelägen gränd. Garrett är nu i klorna på en succuba, berättar han. Synd att Wintermoor gav honom så mycket fickpengar.

En gris grymtar åt Wintermoor i gränden. Djur är vanliga i London, men inte kring The Strand. På sin väg till klubben tittar Ellis in hos närmsta slaktare och frågar om de saknar en gris. Han får höra att den han sett levt på sopor i gränderna här omkring i flera månader, men på något sätt undvikit att bli fångad. Djuret tittar sorgset på Wintermoor när hon klättrar upp mot taken igen.

Garrett har det livat med Nathalie i ett rum på The Bower. Här finns inget av hans gamla vardag: arbetslöshet, hårt slit, sjuka och lytta under rökmoln och öppna skyar. Han finner sig åter i utkanten av fontänsalen med Nathalies huvud mot sin axel. Acrasia talar till honom i ruset och visar vad hon tror att han vill ha: En silvermedaljong med drottningens porträtt. Hon hänger den runt hans hals; en dyrbar gåva.

Ellis och Wintermoor är tillbaka. Han har hämtat sitt svärd på klubben; hon är klädd som för en bal, med egen mask och pepparboxen i ärmen. Innan de når entrén tvärbromsar där två stora ångkärror från polisen. Sergeant Gottlieb Schekman hoppar ur med ett dussin män och rusar in på The Bower i en razzia. Kerberanerna tar köksingången, där några av kunderna är på väg åt andra hållet.

Schekman lämnar hälften av sina män i lobbyn och stövlar uppför trappan. Han svär om helveteseld och horeri och skriker efter Acrasia. Kunderna protesterar. Prostitution är inget brott. Schekmans underhuggare är medvetna om detta och försöker lugna folket i fontänsalen; de verkar inte själva veta varför sergeanten dragit in dem i detta.

Garrett uppmuntrar och döljer Acrasias reträtt. Han ställer sig i vägen för Schekman: “Du får hålla dig borta från henne!” Schekman brusar upp ännu mer och ger horkarlen två slag mot ansiktet med sin pansarhand. Den fulla arbetaren faller medvetslös i Nathalies famn. Wintermoor drar sin pistol, skjuter Schekman i vänstra benet och får genast undan vapnet i en feminin gest som passar in i den plötsliga paniken. Schekman faller. Prostituerade och kunder försöker fly. Ellis rör sig som sin namne, Webb Ellis, gjorde 1823. Han tvingar sig förbi poliserna, som sett hans svärd, och griper om Garretts vrist.

En känsla i bröstkorgen, som av en ton från klockan i en väldig katedral, pulserar ut från Ellis. De skadade männen han ser som kristna, det vill säga Garrett och Schekman, är plötsligt inte lika svårt sårade. Däremot öppnar sig såret från just 1823 i prästens hand; ett blödande rött kors. Han har tagit smärtan till sig själv. Garrett tackar Nathalie för att hon räddat honom.

Schekman är genast på benen igen. Någon ropar hans namn från entrén, men det struntar han i. Han är steget före Wintermoor, Ellis och Garrett till Acrasias rum, där hon sitter på sin säng och låtsas vara den sårbara, oskyldiga kvinnan. Ellis har gått in i rollen som Redcross och ser igenom hennes lögn, men Garrett gör det inte; han ställer sig i vägen för Schekman och de börjar brottas. Acrasia kastar upp en klotrund glasflaska i luften och springer mot dörren medan Wintermoor och Ellis är distraherade. Wintermoor fångar flaskan och Ellis lämnar två hugg i kvinnans rygg, men hon kommer ut i korridoren.

Rösten som ropat efter Schekman visar sig tillhöra Howard Burchell, sergeantens chef. Han släpper förbi den blödande Acrasia och ser att Garrett kopplat ett hårt grepp om Schekman, som dragit sin pistol för att skjuta sig loss. Burchell får stopp på våldet och vet först inte vad han ska tro. Det är Ellis som avgör saken genom att helbrägdagöra Garrett och Schekman igen när Acrasia kommit undan och Schekmans män släpat in prästen i rummet.

Läkningen sätter punkt för Schekmans ensamhet i kampen mot de övernaturliga underströmmarna i London. Det började vid Derbyloo 1818 och fortsatte sedan i kriget mot Harry under 20-talet och revolutionen. Schekmans fanatism tvingade in honom i rollen som Talus, den blinda rättvisan i The Faerie Queene, på 30-talet. Nu blir han betrodd. Burchell går till politikern Robert Peel. Inom kort har Peel låtit grunda en diskret “Special Branch” i stadens poliskår.

Den svärdssvingande Ellis dras i början till Schekmans ideal, men är inte välkommen i den nya enheten, som ska vara strikt i sin disciplin och metodik för att inte bli en ny tyrannisk torypolis. Ellis förbjuds att bära svärd offentligt, men slipper åtal. Schekman själv lyckas slita ut mycket av sin nya pondus redan under första året. I hans rättvisa finns ingen kompensation och inga förmildrande omständigheter, sedan Harry drev honom till vansinne 1819.

Epilog

The Tower brinner ner, liksom Westminster-palatset gjorde förra året. En ny parlamentsbyggnad reser sig: Ett verkligt palats av stål och armerad betong som tornar över det intilliggande Westminster Abbey. Byggnaden blir impopulär; nygotiken ligger i ropet.

Rotationstrycket patenteras och ersätter snart den litografiska återgivningen av heliografier. En utökad analysmotor avtäcks i Oxford, i tid för att maskinbehandla årets folkräkning i Storbritannien. Det är den första räkningen som tar hänsyn till alla enskilda individers namn, ålder och släktskap. Maskinen står i en för ändamålet byggd sal med vita väggar. Salen städas dagligen, men det räcker inte för att hålla dammet ur kuggarna.

Wadham College blir centrum för en orgie i statistik, från folkräkningen, postväsendet och järnvägsbolagen. Inte långt ifrån den nya beräkningshallen avlägger sex kvinnor gemensamt sina ordenslöften för att bli nunnor. Det är den första gången sedan reformationen som kvinnor tillåts göra detta. Syftet är att bryta trenden mot sekularisering som beräkningshallen representerar.

Wintermoor luskar ut att den som ligger med Acrasia i dikten förvandlas till ett djur. Hon tar hjälp av Hester Lucy Stanhope, som känner till en metod för att förvandla den där grisen till Edwin Lambton igen. Det återförenade paret går på säsongens fester och är mycket lyckliga.

Ellis och Schekman är ute på dygnslånga korståg i slummen under hösten. Ellis får tydliga fåror i ansiktet och bevittnar hur den kraftfulla f.d. soldaten straffar snattande gatubarn. Det tar hårt att se honom, som också är Harrys nemesis, gå på det gamla testamentets linje. Ellis tvingas ta avstånd ifrån sergeanten. De har ingen kontakt under vintern.