1854
Den kontinentala poesins nätter
Kerberaner
- Catherine Lambton (Lady Wintermoor och Courtenay) = Hannah Wigner
- Oswald Conrad Forrensworth (Cpt, Royal Navy) = Niklas Tollbäck
- “African John” Mduduzi = Albert Diserholt
Det gångna året
Osmanska riket befinner sig i snabbt sönderfallande tillstånd. Egyptierna kontrollerar merparten av Anatolien. Sultanen lovar större frihet åt rikets olika folkslag om de gör sin plikt i försvaret, men inspirerade av Rumäniens exempel gör greker och bosnier uppror. Ryssland skickar trupper till hjälp, men hävdar sig endast vilja skydda de kristna. I praktiken ockuperar de Armenien.
Kriminalinspektör (Detective Inspector) Clive Bottesdale besöker Forrensworth i Newcastle, redan veckan efter att industriherren avslutat sitt fängelsestraff. Bottesdale tillhör specialpolisen och ställer frågor om tillverkningen av de klot som gör att Forrensworths luftskepp håller sig över marken. Bottesdale har uppenbarligen säkra uppgifter från flottan. Forrensworth avvisar honom: Alltihop är affärshemligheter, inget fuffens.
Även Felix Bailif gör ett besök uppe i Newcastle. Han är nu 23 men har inte axlat något större ansvar i kolimporten. Han klär sig enligt senaste mode och har tvillingar som footmen. Han säger sig vara nyfiken på tillverkningen av luftskeppen av rent personliga skäl. Intresset torde komma från barndomen; han undrar om kaptenen möjligtvis hört sagan om den flygande staden Koro? De kallpratar om den försvunna leverantören Bailif och hans forna butler—“Jag tror att ni träffades...”—innan Forrensworth avvisar ynglingen.
Grävmaskiner och kranar på hundra ton och mer jobbar dygnet runt i London. Arbetare från hela världen bygger höghus åt miljonerna och anlägger väldiga reningsverk för att ta itu med kolerans orsaker. De enorma mängder kreosot som alltjämt utvinns vid kolning av trä för industrin, och som inte längre behövs för att skydda träsliprar, tas tillvara för förädling till karbolsyra, som ska rensa stadens kloaker och offentliga rum.
John flår ett stycke av Yengwayos pälsbeklädda hud och gör en häxblandning av blodet. På ökenlons befallning levererar han blandningen till en blyg vit kvinna som väntar i utkanten av en skara festsugna människor kring en dansbana i en av stadens parker. Kvinnan heter Lucy. Hon är söt och fet, och förändrar sin attityd när John visar vad han kommer med. Hon provar glupskt blodet, vill veta allt om “mästaren”, och frågar John om han är en nattens varelse.
John vägrar dansa med Lucy. Hög på blodet talar hon lyriskt om den kontinentala poesins nätter, eviga utan tider att passa. John träffar henne regelbundet efter den kvällen, med mer blod till Lucy Delamore och hennes “vänner.”
Forrensworth sätter sin plan i verket, på liten skala. Fabrikens nattvakter blir de första rekryterna till ett vaktbolag, en sidoverksamhet som kaptenens två bröder helst inte vill veta av. Styrkan i kaptenens personlighet betvingar dem, men hans väktare sviker honom.
Under natten till den 14 september försvinner samtliga kulor med La'sur-skrift ur produktionslagret i Newcastle. De förvarades innanför vaktstugan, där mellan två och fyra man vistats under nästa hela det föregående dygnet, med undantag för korta toalettpauser då unge Johnson varit ensam. Både insidan av vaktstugan och området utanför är skarpt belysta om nätterna.
Uppskattningsvis har -130 kg material försvunnit. Nyckeln till lagret är också borta. Forrensworth och Lambton funderar på om tjuvarna kanske uppfunnit en progravitationssäck för att upphäva kulornas naturliga tendens; en tung säck, alltså. Unge Johnson får sparken och tillverkningen av företagets tredje fullständiga luftskepp påskyndas med gott resultat. Flottan vill ha många fler, mycket snabbare.
Lambton använder La'sur-skrift för att försåtminera lagret i Newcastle. Hennes etsande av kulorna är den definitiva flaskhalsen i luftskeppsbyggandet. Forrensworth utnyttjar därför sina kontakter i flottan och lyckas få tillstånd att bygga en fabrik i New Birmingham. Älvornas fingerfärdighet kan ge framgång där Lambtons målare gick bet 1851.
Årets vetenskapsutställning är en sensation, främst på grund av fonografen och fonojektorn. Den senare är för otymplig för att kommersialiseras, men ersätts snart av den enklare “telefonen”. En racer med splitter ny fyrtaktsmotor vinner överlägset i det första årliga experimentella automobilloppet i anslutning till utställningen. Ingenjörerna blir besatta av modeordet “fri energi”, den mängd energi i ett system som i praktiken är tillgänglig för att uträtta arbete.
Felix Bailif roar sig i London. Han har köpt Gurneys allra finaste modell. Lambton tror sig veta, efter att noga ha studerat sina foton, att portalen som står i Bailifs hus måste ha varit direkt förbunden med sin systerportal när de byggdes, varpå de två maskinerna separerades utan att avstånden mellan dem förlängdes i aktivt tillstånd.
Forrensworth misstänker såväl japanerna som Bottesdale och Bailif för inbrottet vid fabriken. Han går inte med på Lambtons förslag om ett nytt anfall: “I probably shouldn't return to that house. It would probably be frowned upon.” Lambton vet nu att John och hans katt kan byta plats, men afrikanen är likaledes skeptisk.