1861

Extraheringen av Železnoe čudiŝe ur den ryska umbran har lämnat en reva. Karikatyrer av 1600-talskrigare etablerar den första av flera överlappande fristater inom landets gränser. Just denna stat kommer att kallas Tjernozem och centreras kring befästningar i Tambov och Kozlov, två av de platser som blivit svåra för materiella människor. Rysslands statsapparat paralyseras allt mer av det som statsminister Brunel i Storbritannien kallar “en märklig avart av nationalismen.” Progressiva krafter kräver att livegenskap ska avskaffas, men tsaren säger nej. Östra Polen förklarar sig självständigt.

Frankrike lägger hela Vietnam under sig, styrt genom kejsar Hong Bao. President Napoléon-Charles Bonaparte firar strax därefter nästa triumf genom ett fördelaktigt handelsavtal med Mexiko. I detta återfår Mexiko en del av sin ställning i världen efter en betydande utvandring av rättroende katoliker till USA och Sydamerika. De mexikanska industrierna är eftersatta, men erövringen av Comancheria fullbordas med förvånansvärt lite blodspillan.

Spelrummet i Kerberos-klubbens lokal vid St. James Square får ett tillskott i form av en schackspelande mannekäng. Den skamfilade antikviteten verkar röra sig av sig själv, tills en kerberan kryper fram ur skåpet under den och visar hur hon dragit i spakarna. Alla får sig ett gott skratt, dagen innan Geoffrey Campsill vid Specialpolisen tillkännager att man i ett slag har förstört Turkens kriminella imperium och drivit honom till landsflykt.

Ett trettiotal brittiska soldater dör i khanatet Kokand, när det visar sig att ryska trupper haft en snarlik plan på att ersätta khanen i en statskupp. De europeiska makternas anspråk i Afrika har också vuxit och är åter en källa till konflikter. På en internationell konferens i Lissabon ritas nya gränser som de flesta kan enas kring för tillfället. De enda afrikanerna på konferensen är egyptier, som roffar åt sig lika väl som någon.

För att rättfärdiga kolonisationen behövs ett ideologiskt ramverk. En serie ytliga missförstånd av evolutionsläran blir detta ramverk. Utan formella publikationer kommer man överens om att de vita européerna är bättre anpassade till den moderna världen än de svarta afrikanerna, som betraktas som en oberäknelig rest från en tidigare era. Slutsatsen är att de svarta kommer att fösas undan och dö ut, förr eller senare. De är “frånsprungna” på samma sätt som den utdöda dronten.

Benoît de Hautefeuille bygger en flygfarkost som för tillfället är snabbare och mer manövrerbar än de brittiska, trots att den är tyngre än luft.