1863

Kerberaner

• Catherine Elisabeth Courtenay (Lady Wintermoor och Courtenay) = Hannah Wigner
• Namnlös vålnad = Niklas Tollbäck
• “African John” Mduduzi = Albert Diserholt
• Íde Siofra Lannon = Ida-Sofia Skyman

Det gångna året

Carl Archers dödsdömda revolt i London under föregående år skickar svallvågor genom England. En häxjakt på blanquister retar de radikalvänliga facken i de norra industribygderna. Parlamentet river upp revolutionstidens lagar till skydd för facklig verksamhet. Medlemssiffrorna börjar falla.

Whig-partiet har sedan början av Svartahavskriget varit så marginaliserat att det praktiskt tagit legat i dvala. Partiets nya ledare, Alexander Denton, är skämtsamt känd som hertigen av Downholme efter sina insatser på arbetarnas sida på det tidiga 1830-talet. Han döper om partiet till the Conservative Party och låter publicera reklam inför valet. I partiprogrammet förklarar han att de konservativa står för kristen arbetsmoral och traditionella brittiska värderingar. De vill stoppa den invandring som under många år varit “okontrollerad” och reducerat London till en “ytlig smältdegel i Themsens lera” där “det blanka brittiska stålet blir till slagg”.

Egypten invaderar Cyrenaica, fram till staden Sirte, där Tripolitaniens forntida pirater fallit ner i fattigdom. Finland förklarar sig oberoende av både Ryssland och Sverige. Seminolriket i Florida inlemmas i USA utan stridigheter. Indianerna och deras svarta sympatisörer och slavar tillåts bo kvar i den nya delstaten. Siouxerna, vars rätt till marken länge erkänts endast av Storbritannien, låter sig å sin sida inlemmas i det brittiska Kanada. Båda dessa sammanslagningar föranleds av mexikanska militära ritualer.

Februari: Lord Edwin Lambton omhändertas i Durham sedan han förlorat talförmågan och börjat uppträda som en dåre. Faktum är att han på nytt har blivit gris, denna gång genom African Johns själabytande svartkonst.

April: Medan familjen Lambton ännu är lamslagen av tragedin kliver John in på Kerberos-klubben med ett vadderat kuvert. Courtenay sitter och pratar politik med Íde Lannon. Irländskan berömmer ett utspel från torypartiet, som går den gamla aristokratins ärenden. En rapport om miljöproblem i industriområdena har visats i parlamentet. Radikalerna anklagas för att utarma och förgifta själva England på en sådan skala att det nu angår alla. Jordägarna ska därför representera folket.

Johns kuvert innehåller en ring och en liten papperslapp vars text Courtenay läser åt honom: “Han skulle ha velat att du fick den. // Ilse”. John tackar, vänder dem ryggen och sätter ringen på fingret när han är i färd med att gå. Ringfingret försvinner som om det kapats med yxa. Med den andra handens fingrar känner han bara stickande fantomsmärtor ovanför ringen.

Courtenay upptäcker Johns panik och drar av ringen. Fingret är oskatt. “Det var en ovanlig ring,” säger menige Dudley, som dragits till uppståndelsen. När han får höra att ringen, av brevet att döma, tillhörde en före detta kapten i flottan som försvunnit i jakt på sitt eget New Birmingham fnyser han åt denne Forrensworths bristande patriotism.

Dudley och Lannon presenterar sig för varandra. Han är stationerad utanför London. Hon gläder sig åt några av “pojkarna” fått komma hem. I själva verket står Dudleys förband redo att rycka in i huvudstaden med skarp ammunition om det skulle bli inversion igen.

Alla spekulerar i ringens ursprung. Bara Dudley känner igen det extremt detaljerade mönstret runt torusformen, som tycks upprepa sig självt i allt mindre skala. Soldaten har en minnesbild av något liknande i relikvalven under Vatikanen, men kan inte riktigt placera minnet i tiden. Han förmodar att han måste vara katolik, som Lannon, uppvuxen i ett kloster i trakten av Cork.

John vill ha ringen för sig själv, men Dudley övertygar honom om att låta den gå laget runt för experiment. Luften smakar mycket besynnerligt genom den. John själv överväger att krympa en katt med särskild diet och skicka in den genom ringen, men det vore ett stort projekt. Dudley föreslår att fästa ringen vid en gevärsmynning, men röstas ner. Lannon släpper ner den i ett glas med vatten, och vips rinner vattnet in genom ringen, så att den strax ligger kvar på det tomma glasets botten.

John lämnar klubben med sin ring. Han är rädd att andarna ska bli arga. Forrensworth kanske hittade till Älvalandet, trots allt. Afrikanen söker upp Tabitha, men hon har inte hört av sin man.

På klubben har det lättats på kragar. Courtenay kommer på sig själv med att ibland vara nära att ta av masken för att hon ser så dåligt. Ingen har förstått att hon bär mask. Trots att den dämpar hennes nya sinnen märker hon att Dudleys kropp bär samma typ av bokstavsformade ärr som den unge Davids under inversionen. När hon kommenterar dem svarar Dudley undvikande att de kommer sig av hans militära karriär, och är bra till att komma ihåg. Han förklarar den Svarta handens struktur för Lannon: Varje finger är en befälhavare med sin egen klo, en skicklig mördare. Lannon infogar skrattande att han kunde använda den där ringen för att trolla bort ett finger.

På småtimmarna lämnar Lannon klubben och traskar hemåt. Efter bara ett par kvarter, vid Trafalgar Square, tycker hon sig se ett berömt ansikte genom rutan till en droska. Hon tror att det är prinsgemålen, Albert, som sitter tillbakalutad inne i vagnen. Han verkar blek, och inte undra på det. Det har länge gått rykten om att han skulle vara allvarligt sjuk, något med magen. Sedan tre år tillbaka har han dessutom haft eget sovrum i Buckingham Palace, officiellt för att klara av sina många plikter utan att störa drottningen.

Lannon är så förvånad att se prinsgemålen ute i en ensam droska såhär dags att hon tar upp sin flöjt och spelar en särskild melodi. När hennes steg faller in i tempot rör hon sig obehindrat, lika snabbt som en sprinter. Hon följer droskan längs The Strand och vidare ner till en undanskymd del av hamnen, där ett diskret och välklätt sällskap tycks vänta på fordonet strax utanför gaslyktornas sken.

Lannon passerar förbi för att inte dra onödig uppmärksamhet till sig, och smyger sedan tillbaka. Just som hon ska gå runt ett hörn och få syn på droskan igen är hon nära att stöta samman med ett medelålders par. Mannen säger ingenting. Kvinnan hälsar och börjar kallprata. Hon berömmer Lannons val av instrument och berättar precis vad hon tycker om senare års trend till alltmer utsvävande formgivning av stålsträngade lyrgitarrer med större resonsanslådor, för att tävla med mandolinen i volym. Hon bryter på tyska.

När Lannon säger adjö till paret är droskan försvunnen. Hon fortsätter hem till sig, spelande The Parting Glass. Nästa dag berättar hon på klubben vad hon sett. Nyheten säger emot ett officiellt besked från kungapalatset att prinsgemålen dog i sin säng under natten.

Stadens hundar har börjat yla. Dudleys försök att muntra upp en Laverack-setter slutar med att sorgen smittar av sig på soldaten, som kurar ihop sig med hunden på gatan och gråter till ägarens förtret. John lämnar klubben i all hast och tar det första tåget till Newcastle för att vaka över lilla John. Det är en resa på sammanlagt sju timmar. Över hela landet syns samma märkliga beteenden hos djurlivet. Ett stycke bröd som invandraren köper på vägen smakar ovanligt salt, som av tårar.

Klubbens underhållare spelar på cello. Lannon stämmer in med sin flöjt. I gränden bakom klubbhuset tar Courtenay av sig sin mask. Den ser ut som hennes gamla ansikte. Det nya ansiktet är det som var hennes förklädnad: vitt, utan näsa eller mun. Det är stelare än masken när hon känner på stadens luft. Sorgen fyller den.

Courtenay sätter tilbaka sin mask och går för att trösta menige Dudley. Hon anar vålnaden i honom.

Epilog

I årets val reduceras radikalpartiet till 53% av platserna i underhuset. Statsminister Brunel kommenterar detta med att Storbritannien aldrig varit så rikt eller så mäktigt som under hans styre, och folket aldrig så fritt eller så kunnigt. Torypartiets svärmande för grönt gräs är “kontinental rappakalja”. Bensin ger mindre avgaser än kol. Han medger dock vissa problem med den allmänna ordningen och den “offentliga hygienen” i huvudstaden.

Radikalernas plan för att lösa problemen är att öppna upp den mångåriga insamlingen av allsköns statistik i form av centrala brottsregister. Poliskurer runtom i staden utrustas med telegrafisk tillgång till dessa register, inklusive mekaniska matrisskrivare för porträtt och antropometriska data. Presumtiva arbetsgivare kan köpa sig in i systemet för att hjälpa till att finansiera det.

Sir Bromhead Applefield dör vid 60 års ålder. Han känns inte vid att han en gång hade ett förhållande med Lady Courtenay. Henry Alford, en gammal teolog, ger ut Plea for the Queen's English.

Henri Adolphe Arpin vid Société Scientifique observerar en genomträngande strålning med en uppfinning vari britterna långt tidigare studerat katodstrålar. Arpin kan inte förklara fenomenet.

Charles O. Gimingham observerar att jäst får socker att jäsa även om cellerna krossats. Han upptäcker en kemikalie i jästen, som han kallar zymas. Charles Darwin kartlägger en serie stereotypa beetenden hos insekter. En av hans lärjungar myntar begreppet “adaptiv strålning”.

Dirk de Slager blir klar med städning och akuta reparationer av Wintermoor House, men underhållet har varit eftersatt sedan Courtenay gifte sig med Edwin Lambton 1844. En pensionerad polisman försöker rida ner Courtenay på öppen gata, men Slager är där och ställer sig i vägen. Hästen kraschar in i honom som om han vore gjuten i bly. Förövaren kastas av djuret, landar illa och bryter nacken.

Menige Dudley medverkar i en övning där marinsoldater landsätts från luftskepp. Vålnaden tappar intresset och går in i en period av kroppsmissbruk. Mellan fester och slagsmål hänger soldaten på Kerberos-klubben.

Nyårsnatten: Tyskland och Österrike förenas formellt till en nation i samband med erövringen av hertigdömena Holstein, Slesvig och Lauenberg från Danmark.