2023-06-21/22

Onsdag och torsdag — Sverige → Helsingfors → Tokyo

När ryssen skjuter ner oss spelar det ingen roll var du sitter.
— Jag lugnar E3:s flygnerver

Vi gjorde bara en kort mellanlandning i Helsingfors. Flyget därifrån till flygplatsen Haneda i Tokyo gick norr om Ryssland, som jag skrev i Japan 2023. Personal delade ut ett “Northern Route Diploma” för omvägen, men jag tog inget.

Jag är lång och betalade 20% extra för benutrymme. Dyrt men skönt för 13 och en halv timme i luften. Planet var fullt eller nära intill, så jag hade inte fått plats med benen utan att betala. Tillvalet fick som bieffekt att jag hade en fönsterplats långt borta från E1–3. Jag gillade maten: Kyckling till middag, tofu till frukost, och ett par glas av Finnairs utmärkta blåbärsdryck från Eckes-Granini (Nordic Kitchen).

Början på “the Northern Route”. Taget genom rutan på Finnairs Airbus A350-900.

Jag flyger sällan. 2004 blev jag imponerad av en natt-och-dag-linje över en platt världskarta på flyget till Japan. 2023 fanns ingen sådan linje, men istället ett avancerat mediasystem ombord, med två kameror utanför flygplanet och en karta över hela världen, interaktiv på varje passagerares egen lilla skärm. Jag sov 5 timmar och såg tre filmer: Weird: The Al Yankovic Story (2022), Dunkirk (2017) och Tenet (2020). Killarna bredvid mig var noga med att trycka på paus och play samtidigt för att undvika spoilers.

Jag fick inget foto av Alaska genom fönstret. Amerika var täckt av moln. På nedstigningen mot Haneda såg jag däremot en chockerande lång serie golfbanor i Chiba-prefekturens skogar.

Blickande österut. I förgrunden Chiba International Country Club, i bakgrunden orterna Shirako och Kujukuri vid Stilla havets kust.

Väl nere på Haneda och förbi tullen gick jag till JAL ABC:s disk för bagagetjänster och plockade upp ett SIM-kort jag bokat från Sakura Mobile. Det fungerade bra men jag var tvungen att knappa in en egen APN och starta om Android. E2 och E3 köpte samtidigt egna SIM från en annan andrahandsoperatör (Wi-Ho), till samma pris och med större bekvämlighet, utan bokning.

Vi tog oss in till Tokyos centralstation med enskensbanan till Hamamatsuchō och bytte till Yamanote-linjen mot Tokyos centralstation. På centralen plockade vi upp våra JR-pass. Det borde vi ha gjort på Haneda istället, därför att JR-pass funkar som biljett till både enskensbanan och Yamanote-linjen, med flera tåglinjer i Tokyo. På flyget hade jag insett ett större misstag: Jag hade inte tagit hänsyn till resans längd eller tidsskillnaden mellan Sverige och Japan. Den natt för vilken jag bokat ett hotell, 21–22 juni, hade redan passerat. Hotellet i fråga, Intergate Tokyo Kyobashi, var nu fullt. Vi bokade istället rum på “The Square Hotel” i Ginza, en liten bit bort.

Grönska vid fötterna på en koloss.

Inte vårt hotell.

Medan vi letade hotell åt vi var sin varm macka med brie och pepparrot på ett kafé. Väl incheckade kompletterade vi med den första av många omgångar sushi på resan. Sushi var det enda E3 förknippade med Japan.

En tallrik moriawase på Ibuki i Ginza.

Restaurangen Ibukis tagline var washoku sushi, där washoku är det japanska köket, eller husmanskost. Varken här eller på någon annan sushirestaurang i landet såg jag någon av de modifikationer av sushi som blivit vanliga i Sverige sedan 2004: Aldrig sesamfrön, aldrig chili, aldrig butangasbrännare, och ingenting i närheten av majonnäs eller andra feta såser. Jag såg aldrig ens wakame som tilltugg till just sushi, även om det är vanligt till annat. Wasabi nämndes på Ibukis meny och ingick ofta på andra ställen på resan, men serverades inte just denna kväll. En annan dag blev jag tillfrågad om vi åt wasabi, så kanske tänkte personalen att det var säkrast att utelämna den kryddan helt. En pensel ingick för att stryka på soja, men det var enda gången jag såg en sådan på den här resan.

Efter middagen kollade jag TV-utbudet på hotellrummet. Statliga NHK visade en special om lymfproblem (リンパ) för den åldrande befolkningen, varav 40% är 60+. Ett nyhetsprogram diskuterade den imploderade ubåten Titan vid Titanics vrak och rekordregn i Kagoshimaprefekturen, dit vi åkte nästa dag. Det skulle bli nya rekordregn på Kyūshū ett par veckor senare, men då hade vi lämnat landet. Det regnade även i Tokyo denna söndagskväll, så mycket att jag tog på regnjackan för middagen, men mängden var liten och temperaturen behaglig. Alla hotell på resan hade ställbar AC. Rummet på the Square hade också en lustig bordslampa, en Heng Ellipse av Li Zanwen, liknande en Dyson-fläkt med två magnetiska kulor i mitten för att hålla tryck på brytaren. Det fanns endast japansk text på kontrollpanelen till AC:n och toaletten, som sig bör.

Fler bilder finns i galleriet 2023-06-21/22.