Postering i pandemin
Arbetsstation 2020–2021
Jag skaffade ett nytt skrivbord och en 49”-skärm i oktober 2019. Då visste jag inte att COVID-19 var på väg. När pandemin etablerade sig i Göteborg och alla utom timsupporten skickades hem från min arbetsplats i innerstaden, 16 mars 2020, var allting klart där hemma.
På min arbetsplats i staden hade jag då en Ergohuman-stol, en ThinkPad-dator och tre skärmar på ett höj- och sänkbart skrivbord vid en fönsterplats med utsikt över Skansen Lejonet och järnvägen in mot centralstationen.
Hemma vid ändhållplatsen i sydväst hade jag sämre utsikt och bättre utrustning.
Högre upplösning finns här. Jag lovar att jag har gardiner, men de är utanför bilden till vänster.
① Kontrollpanel
Vid ① på bilden ovan:
- Grenuttag med brytare för varje enskild kontakt.
- Ovanför grenuttaget en ledad arm av björk som sveper ut över skrivbordsytan för att hålla en extern mikrofon till videokonferenser.
- Strax till höger om grenuttaget en digital förstärkare infälld i skrivbordets överbyggnad. Denna styr de två högtalarna i hörnen ovanpå överbyggnaden.
② Dator
Också ovanpå överbyggnaden, i mitten, står en stationär dator. Chassit är ett Antec Solo från 2006. Innanmätet byttes ut senast 2020 när jag ersatte en Librem 13 som huvuddator. Jag har valt ut komponenterna för tystnad. CPU:n är således en i7-10700, för att kunna driva skärmarna utan grafikkort.
CPU:n brukar ligga runt 10 °C över rumstemperatur. På den sitter ett kylningstorn modell Prolimatech Genesis, och på det sitter en 140 mm fläkt som blåser mot RAM och SSD:er. Jag har moddat chassit så att en ensam och långsam andra fläkt, en Noctua NF-A14 ULN, drar in luft genom chassits enda luftintag i fronten, med ett externt filter som lätt rengörs. I nätagget, längst bak i chassit, ingår en tredje tyst fläkt för att blåsa ut. Alla dessa tre fläktar går på låga varvtal under normal belastning. Vid I/O-panelen sitter en reservfläkt som bara rör sig under hög temperatur. Moderkortet, ett ASUS Prime H470M-Plus, ger kontroll i UEFI över spänningen till varje fläkt i förhållande till olika mätpunkter, utan pulsbreddsmodulering.
③ Överbyggnad
Lampa, dator, högtalare, tidskriftssamlare m.m. står på en vertikal förlängning av skrivbordet i furu och björk. Inuti den övre delen ryms pennor och dylikt. Överbyggnadens främsta uppgift är dock att hålla skärmarna ovanför skrivbordsytan så att inga fötter behövs. Städningen blir lätt och avståndet mellan öga och skärm blir det rätta.
Mycket av virket i överbyggnaden är återanvänt från kvarterets grovsoprum. Den är fäst med skruvar enbart i undersidan av skrivbordsskivan och kan därför lätt uppgraderas utan fula märken. Fackverk stabiliserar på bredden och djupet.
④ Tillbehör
I det här området till vänster om skärmarna hänger:
- En ritplatta, Wacom Intuos 2 av större modell, upphängd i sitt T-spår med härför avsedda 3D-utskrifter.
- Hörlurar, Jensen Soundcheck Stadium.
- Extern mikrofon, en liten Samson, alltid inställd på kardioid.
Kablar till hörlurar och mikrofon läggs på den ledade armen vid ① när de används.
⑤ Primär skärm
LG 49UM7100, 49”, 3840x2160. Detta är egentligen en 4K-TV men fungerar som skärm.
På bilden används den täckande fönsterhanteraren Sway i Linux för att fylla skärmarna utan ställtid.
⑥ Sekundär skärm
Dell U2711, 27”, 1440x2560, inhandlad 2012. Här upphängd på gångjärn så att den svänger ut över skrivbordet; alla portar är på så sätt lätt åtkomliga när jag behöver koppla in någon annan dator.
⑦ Stol
Det senaste tillskottet när bilden togs var denna Håg Capisco. Inte lika bekväm som en Ergohuman, men den extra höga gaspelaren tillåter snabba variationer med en ställning mellan stående och sittande.
⑧ Mänskligt gränssnitt
Ergonomi i fokus även här.
- Tangentbord modell Concertina.
- Justerbar mus modell Contour Unimouse.
- Handleds- och underarmsstöd, modell Kenson 8805.
⑨ Skrivbord
Ett motoriserat Stavanger från Jysk. Djupet på 80 cm ger en dryg meter mellan öga och skärm i överbyggnaden. På bilden är bordet höjt för stående ställning. Lasten är ungefär vad motorn ska klara av. Jag borde nog ha satsat på något kraftigare, men hittills inga missöden.
Reflektion
Jag jobbar som mjukvaruutvecklare. I början av varje arbetsdag på hemmakontoret under pandemin reste jag en VPN till arbetsgivaren, varpå jag kopplade in några terminaler på min egen dator, med SSH, till någon dator i staden eller i en serverhall. Det var vanligtvis ovan nämnda ThinkPad, som aldrig lämnade staden under hela pandemin. Jag var där och använde den någon gång i månaden.
All källkod var krypterad på ThinkPad:ens SSD. I och med att jag kopplade mig till den för redigering lagrades koden aldrig någon annanstans. Tack vare Neovim, Git och annan fri mjukvara kunde jag göra allt jag behövde med koden utan någon grafisk “remote desktop”, duplicering av byggmiljö eller fysisk transport. Behändigt och säkert.
Jag tog ändå hem en sekundär laptop. På den installerade jag ofri mjukvara i form av Microsoft Teams, då Microsoft själva insisterade på att den web-baserade versionen av Teams inte borde användas på Linux. Mycket riktigt, web-baserade Teams fungerade inte till videokonferenser. På samma laptop körde jag också en desktop-applikation jag utvecklade, men jag passade på att bygga ett starkare CLI till denna applikation så att dess logik gick att testa över SSH istället.
Pandemin var, och är i skrivande stund, en ensam tid. Jag var dock minst lika produktiv i arbetet hemifrån som jag någonsin varit på kontoret inne i staden, mycket tack vare det friare valet av utrustning.