1852

Kerberaner

• Catherine Lambton (Lady Wintermoor och Courtenay) = Hannah Wigner
• Oswald Conrad Forrensworth (Cpt, Royal Navy) = Niklas Tollbäck
• “African John” Mduduzi = Albert Diserholt

Det gångna året

Frankrikes förlust i Brohuvudskriget orsakar ett regeringsskifte till de konservativas fördel. Henri Mâchefer dödas i ett attentat. Napoléon-Charles Bonaparte, förste son till Napoléon I:s bror, väljs till president av republiken. Han betonar omedelbart behovet av att “kapa bläckfiskens lime-luktande tentakler” genom kapprustning och alliansbildning.

Tidningarna i London fylls av reportage om guldruschen i Australien, och om New Birmingham, en ort som började dyka upp på packsedlar och tillverkares insignier förra året. Där produceras bland annat kugghjul, optiska och kirurgiska instrument av yppersta kvalitet, och skira konstföremål. Journalister tvingar fram erkännandet att New Birmingham är en ekonomisk frizon i Älvalandet. Experterna på älvors eder är få. Bara ett fåtal nya entreprenörer får chansen under året, men resultaten lockar många fler att ansöka. En ny generation av beräkningsmaskiner börjar tillverkas i Älvalandet, likadana som de gamla, fast nedkrympta med en allt lägre koefficient.

Tidningarna följer också rättegången mot kapten Oswald Conrad Forrensworth i King's Bench. Det är en utdragen historia. Han arresterades av specialpolisen i oktober 1851 efter att ha hälsat konstaplarna vid dörren till Bailifs hus. Han hävdade då själv att han slagit in entrédörren och dödat Diederik Krenbourg, en man i den förmögne Nicholas Bailifs tjänst. Krenbourg hade varit både footman och butler i huset under många år. Krenbourg tros ha varit av holländskt ursprung, född 1779, men har inga kända efterlevande.

Rättegången blir uppmärksammad när det visar sig vara omöjligt att hitta husets ägare, Nicholas och Melisa. Den andra av deras två tjänare, husan Myrta Sydenham, hade blivit tillsagd att ta semester fyra dagar innan Krenbourgs död. Detta var i sin tur fyra dagar efter att parets äldsta dotter, Miriam, anlänt i huset efter en utlandsvistelse. Miriam är försvunnen, precis som sina föräldrar, och ingen vet heller var i utlandet resten av familjen befinner sig.

Rättegången blir ett avgörande tillfälle för allmänheten att ta ställning till tidigare okända företeelser, som fabrikerna i New Birmingham. Det främmande är djävulens påfund, tror många. Polisens åklagare, Lester Cook, uppmuntrar den attityden. Han försöker misstänkliggöra Forrensworth genom att spela på associationer, bland annat till den ökända Kerberos-klubben. “Främlingarna” som dykt upp på senare år är helt enkelt smutsiga kriminella, vars magi är ren bluff när den inte utgör en ohederlig fördel: ett vapen mot vanligt folk.

Advokaten Winfield Newton grundar försvaret på Forrensworths karaktär och ställning. Kaptenens historia är att han bröt sig in i huset för att rädda en kvinna som han hörde ropa på hjälp. De talades vid därinne, men när han skulle leda polisen till henne var hon borta. Advokaten vill kalla kvinnan som vittne, men även Forrensworth vet nu att Lambton är Lady Courtenay. Hon vägrar ställa upp, av rädsla för att dömas för sina tidigare brott, vilket specialpolisen lovat att göra om hon använder sin hemliga identitet.

Special Branch misstänker själva Lambtons inblandning efter Forrensworths första vittnesmål, men vid deras besök i hennes hem under mordnatten framhäver hon sin runda mage. Hennes dotter föds i början av det nya året. Då besöker hon Bailifs hus igen. Bakom avspärrningarna studerar hon portalen natt efter natt. Texten omedelbart ovanför valvet är latin: Ultio, “Hämnd”. Längs med valvet står en mening i desarmerad La'sur-skrift: “Vem som än träder genom denna port svär för evigt hämnd mot Maharudra”. Resten av skriften är aktiv, teknisk La'sur, mycket komplicerad. Lambton inser att hon är nära att utlösa en fälla i skriften när hon manipulerar de rörliga delarna. En har hon burit med sig. Hon överväger att hyra in bärare och stjäla portalen, men fruktar polisen. Hon bär istället in en kamera och kalkljus, för att få heliografier att studera i lugn och ro.

Lambton hittar några bokmärken och anteckningsblad i resten av huset—i synnerhet kontoret och det intilliggande biblioteket—där La'sur-skrift och chiffer används. En årsskrift på engelska från Bengalens asiatiska sällskap innehåller ett långt verk om brahmiskrift. Marginalerna är fulltecknade av jämförelser med den mer komplicerade La'sur-skriften. Tillagda diagram antyder en utveckling från teknisk La'sur-skrift till icketeknisk och vidare till brahmiskrift, där endast basala former återstår.

I rättegången presenterar Cook förstorade heliografier på Krenbourgs förstörda kropp. Han medger att Krenbourg mycket väl kan ha varit trollkarl. Specialpolisen hade kvarteret under uppsikt efter stormen 1850, i hopp om att finna orsaken till askmolnen, men att offret kanske var en främling är ingen ursäkt när mordet var så extremt brutalt att det visar på ett rubbat sinne.

Forrensworths vänner i parlamentet kan inte ingripa till hans hjälp efter detta. Han försöker slå tillbaka på det ideologiska planet istället. De senaste årens händelser är förvisso märkliga, men inte bara av ondo. Liksom tekniken rusar framåt kan också främlingarna vara till nytta. Föreningen håller redan på att ske i New Birmingham, liksom den skett i Forrensworths artificiella hand. Myndigheterna är helt enkelt oförberedda på utvecklingen, och drar därför alla över en kam, menar kaptenen.

Det ser mörkt ut när Tabitha föder kaptenens fjärde barn, sonen Nigel Berthram Forrensworth. Åklagaren yrkar på att barnets fader ska hängas. John hör talas om detta på klubben, och beslutar sig för att träda fram, trots sin rädsla. Under en ödesmättad kväll sitter Forrensworth och Newton med John och drillar honom i att framstå som öppenhjärtad och hederlig i en rättssal. De simulerade korsförhören är tuffa. Det lönar sig. John styrker Forrensworths historia, utan att förråda Lambtons hemlighet. Newtons slutplädering är ett vältaligt försvar av Storbritanniens främsta grundval: friheten som för mångfalden med sig.

Domen är lindrig: 18 månaders fängelse för skadegörelse, olaga intrång och oöverlagt mord. Straffet ska avtjänas i Islington-fängelset, ett av de bättre. Newton ansöker om upprättelse i Kanslersrätten, men det försenar inte straffet och är mest ett spel för gallerierna. Att alls bli dömd för mord är en permanent fläck på en gentlemans ära.

Mars: Den sista veckan i frihet ser Forrensworth till att träffa Lambton. De har inte setts sedan hon lämnade honom med polisen. Hon berättar om bakgrunden: Massakern, Runcimans skulder, till och med om Trophonius. Forrensworth vet redan en del av Bailifs dolda historia, eftersom polisen och Newtons folk har sökt dem. Jacob Bailifs far tycks ha varit Charles Bailif, Amon Runcimans butler i London. Jacob köpte alltså det hus där hans far arbetade, av en man som mycket sällan vågade sig dit.

Polisen lindar in Forrensworths järnnäve tills den är obrukbar. De första månaderna är svåra. Kaptenen försöker driva sin del av företaget från sin cell, men telegram är inte tillåtna, endast brev, och det med måtta. Lyckligtvis har bröderna styrfart på skutan. När kaptenen hamnar i slagsmål i fängelset börjar han inse att hans svartvita synsätt inte alltid är rätt. Ångern kommer. Han kanske är farlig, men det är ju för Englands bästa. Staten har blivit för monolitisk. Under vintern börjar han leka med tanken på ett mer flexibelt arrangemang: fri handel med våld. Måhända ett vaktbolag, med flygskepp.

Epilog

Felix Bailif, snart 20 år gammal, dyker upp i London igen. En affärspartner till Nicholas, vid namn Antoon Tjardbeek, skriver att han hittat pojken vid dennes internat. Felix tar sitt hus i besittning utan att tala med pressen.

Celluloid, en syntetisk plast, tas i bruk som surrogat för elfenben. Léon Foucault visar att vätskor antar en sfärisk form i avsaknad av yttre påverkan. Harrison Perrot lägger fram hypotesen att arvsmassan finns i cellkärnans filament, som snart kallas eidosfilament. Den fortsatta kampen mot kolera och andra sjukdomar förs med omplanering av staden, inklusive nya förbud mot bland annat boskapsskötsel, odling och lagring av regnvatten i kvarter som nu avstyckas för boende och affärsverksamhet. Förbuden är impopulära.

Rebeller i Mexiko besegrar de fruktade spanska trupperna. Paredes vinner därmed det minimum av folklig legitimitet som krävs för att styra landet. Som sin första handling halshugger han den tidigare presidenten under rituella former och låter sig krönas till kejsare. Hans erövringskrig genom Centralamerika fortsätter utan andra avbrott.

Religiös dogmatism och misslyckandet i Centralamerika leder till uppror i Spanien mot den 22-åriga Isabella II, som avsätts. Mariano Paredes blir en Napoleonfigur genom sina paradoxala framgångar. Han erkänner att han skänkt hundratals dödsoffer till de gamla gudarna, men får ett visst gehör för åsikten att detta är en del av Mexikos nationella karaktär, inget som bör dömas utifrån kristna perspektiv.

SL:s kommentar

Analepsen här orsakas av att föregående möte drog över. Det avslutades där 1851 års referat slutar. Foucault får vara med som sig själv, men här gör han Joseph Plateaus upptäckt, som i verkligheten skedde 20 år senare.