1856

Kerberaner

• Catherine Lambton (Lady Wintermoor och Courtenay) = Hannah Wigner
• Oswald Conrad Forrensworth (Cpt, Royal Navy) = Niklas Tollbäck
• “African John” Mduduzi = Albert Diserholt

Det gångna året

Svartahavskriget rullar vidare. Det maktvakuum som uppstått i det Osmanska rikets fall drar till sig Europas imperialister. Sardinien reser sig i uppror mot det habsburgska väldet när Österrike kräver allmän värnplikt för att kunna rycka in i Bulgarien, innan Ryssland får en alltför stark ställning som bulgarernas försvarare. Miljontals flyktingar från Anatolien flockas i regionen och sprider svåra sjukdomar.

Britterna driver tillbaka ryssarna till deras hamnar i Svarta havet. De trupper som landsätts eskorterar geologer och kartritare. Små grupper av janitsjarer fortsätter obegripligen att kämpa mot egyptiska trupper. De är långt avlägsnade från sin kårs ursprung som kristna barn indoktrinerade i Islam, vars disciplin och organisation inspirerade de moderna arméerna. Janitsjarerna har en ny gud: Žantaxt, känd i väst som Atramors.

Mars: Lord John George Lambton dör. Familjesätet nära Newcastle tillfaller sonen Edwin. Catherine Lambton blir Lady Durham.

1 maj: En telefonapparat installeras i ett av sällskapsrummen på Kerberos-klubben. John gillar det inte. En av de första att ringa, följande dag, är Henry Heatherfield. Hans karriär fick ett uppsving i radikalpartiets kupp 1832. Han frågar efter sin vän, kapten Forrensworth. Heatherfield berättar att han hört något märkligt på en officersbal. Carlton Sanderley, leverantör av bepansrade automobiler för landsättningsoperationer vid Svarta havet, försäkrade några tvivlare att luftskeppsleveranserna snart skulle rulla som aldrig förr.

Forrensworth har bara vagt hört talas om Sanderley. Ingen konkurrent har tidigare varit nära att utveckla ett luftskepp med samma höga standard som Dewitt Smiths. Många försöker, med fordon i alla storlekar, men få kan flyga kontrollerat, färre är lättare än luft, och Forrensworth är helt ensam om Lambtons bidrag, den permanenta antivikten. Att Sanderley ens skulle försöka bygga likadana skepp är en nyhet, men han ryktas ha goda kontakter. Kanske var han inblandad i stölden 1854.

Tillverkningen av Forrensworths egna skepp går fortfarande i snigelfart. Lambton delar sin tid mellan hämnden mot Bailifs och sina plikter som investerare, mor och fru i den nyblivne lord Lambtons höga kretsar. Forrensworth själv bygger upp sitt vaktbolag och mildrar flottans irritation över förseningarna, frustrerad över att specialpolisen även i krigstid spärrar av den färdiga fabrikslokalen i New Birmingham. Bottesdale kräver att få veta exakt hur tillverkningen går till och hur denna kunskap inhämtades.

Forrensworths advokater har meddelat att “Statutes of Efficacious Orthography” verkligen låter Bottesdale göra detta. Det är som om lagtexten vore skriven specifikt i syfte att ge regeringen insyn i och kontroll över produktionen. Forrensworth tackar Heatherfield för upplysningen och placerar telefonlurarna i deras respektive klykor. Han stämmer träff med Sanderley i London, genom svepskäl. Sanderley, en oljig typ, frånsäger sig all kunskap och avsikt att konkurrera.

Carl Bergmann, i egenskap av att vara geniet Lucas Bergmanns far, får gehör för en sammanhängande Keimtheorie: infektioner orsakas av självkopierande mikroorganismer, och försvagade sådana ger immunitet.

På teknikutställningen i London visas patenterade kretsar för växelström, och silverimpregnerade plåtar på olika typer av nervceller. Forskarlaget bakom de senare är mycket radikalvänliga, och medger sig vilja “ersätta bilden på själen”. Kontroversen är omedelbar. Kyrkan flyr in i abstraktioner.

Forrensworth tror att Sanderley ämnar lansera sitt eget luftskepp, men kaptenens “vakter” hittar ingen kontakt mellan Sanderley och Bailifs. Hans egna kontakter i flottan undviker frågor om en eventuell ny leverantör.

För att inte förlora sitt tekniska försprång låter Forrensworth advokaterna formulera ett kontrakt för specialpolisens granskning av tillverkningen. Bottesdale skickar tillbaka det med ändringen att polisen ska tillåtas dokumentera allt med heliokameror och anteckningar. För Forrensworth och Lambton är det oacceptabelt, vilket Forrensworth förklarar i ett personligt möte 20 maj. När Forrensworth nämner Sanderley som en möjlig konkurrent hävdar kriminalinspektören att inga affärshemligheter skulle gå vidare till tredje part, men han andas omisskännligen snabbare. Blicken irrar för ett ögonblick, som av rädsla. För vad?

21 maj: Lambton och Forrensworth diskuterar sin prekära situation på klubben. De berör specialpolisens jakt på Turken. Han är ännu på fri fot, trots att tre män anhållits i tron om att vara den ökände brottslingen. Det sägs att Turken förfogar över en liten svart marknad av Älvalandets arbetskraft: inget i klass med New Birmingham, men en möjlig väg att accelerera produktionen utan att gå genom Bottesdale. Det kanske är Sanderleys plan.

John är på väg till klubben. Just som han ska kliva ut på St. James Square från King Street känner han instinktivt igen den särskilda hållningen hos en civilklädd polis: en malplacerad karl vid gathörnet. John backar och sjunker in i bakgrunden ett tag. Hans misstanke bekräftas när mannen avlöses av två andra, som spanar mot Kerberos-klubben i ett tilltagande duggregn. Tunga moln är på väg in över London.

Lambton konstaterar att hon inte lagt märke till någon mer udda aktivitet borta hos Bailifs. Hon är inte intresserad av spåret till Woerden, och tar heller ingen särskild notis när John dyker upp, efter att ha tagit sig in genom klubbens hemliga gånger. Han berättar om poliserna i regnet.

John sitter med när Forrensworth och Lambton fortsätter sitt samtal. Forrensworth fastnar i funderingar om huruvida samarbete med Bottesdale skulle vara en fördel eller nackdel i konkurrenssituationen. Lambton lägger fram tanken på att kontakta Sanderley och erbjuda honom sina tjänster för att se hans reaktion, men de når inget beslut. Lambton bryter upp och ska hem till familjen.

Utanför dundrar åskan, långt borta. När Lambton kommer ut på gatan konvergerar ett tiotal män från specialpolisen mot henne. Flera drar fram gevär ur tjärade regnkappor. “Catherine Lambton?” ropar en av dem. “Du är anhållen för mord.” Han räknar upp namnen på åtta av de som dog i Vauxhall 1853 medan konstaplarna bär med sig kvinnan till en automobil. Listan på andra anklagelser är lång.

Bottesdale kliver in på Kerberos-klubben. Han är inte välkommen. Kerberaner följer honom hack i häl till Forrensworths bord, där kaptenen smuttar på en whisky, försjunken i tankar på sina affärer. Bottesdale berättar om Lambton och anhåller Forrensworth för hindrande av granskningsprocessen, jämte svagare anklagelser om försök till brott mot den nya lagen, och härbärgerande av en mördare, då han förmodas ha känt till Lady Courtenays föga hemliga identitet.

Forrensworth sneglar försiktigt på John när anklagelserna mot Lambton läses upp. Även Bottesdale och de två konstaplarna med honom tittar mer än en gång på afrikanen. Vauxhall-fantomen sågs ju fly med en neger, men John och Lambton har sällan umgåtts utanför klubbens väggar sedan mordnatten. Klubben har många mörkhyade medlemmar numera, och specialpolisen har ett särskilt hat mot Lambton själv, feministen som gäckade dem under mordförsöken mot drottningen, och fortfarande skyddas av flottan. Hennes kunskaper är värda hennes vikt i guld.

Det första förhöret av Lambton pågår till långt in på natten, medan åskan mullrar utanför. De slänger kallt skurvatten i ansiktet för att hålla henne vaken och kräver bekännelser. Hon hävdar sig inget veta om skrifterna från Bailifs arbetsrum, men säger att de tog hennes Sophia. Lyckligtvis är hon gudomlig, men likafullt dödlig. Polisen vill avrätta henne. Flottan har förhandlat för hennes räkning, och lovar henne fängelsestraff om hon går med på att visa hur tillverkningen går till, och hur La'sur-skriften fungerar.

Forrensworth får snart tala med sin advokat. Seger eller lätt straff i en rättegång verkar troligt, trots kaptenens förflutna. Lambton får två hårda slag på munnen när hon kräver att få tala med sin. Hennes sak sträcker sig långt utanför rättssystemet, hävdar hennes förhörare. Med hemligheten bakom antigravitationen kan Storbritannien säkra total militär överlägsenhet och frihet från en mängd bekymmer.

Lambton ger med sig. Hennes läppar torkas rena från blod och flottans män bär in kalkljus för heliograferingen. Klot och verktyg sätts i hennes händer. I en lånad särk börjar hon etsa fram tecknen i La'sur-skrift som får klotet att sväva och lyfta mot taket. I alla sina kostsamma experiment har flottans män aldrig förr insett knepen.

Epilog

Den mexikanska kejsaren Mariano Paredes låter sig dödas vid kulmen av en omfattande ritual. Han bedyrar mellan sina döende andetag att han är lycklig. Under sina sista år medverkade han symboliskt i erövringen av Costa Rica.

Forrensworth får böter, inte fängelse, men han uppehålls tillräckligt länge för att specialpolisens chef, Geoffrey Campsill, ska leverera vad han lovat åt en vän: Forrensworths fabrik i New Birmingham blir tvångsköpt av staten, varpå den topphemliga tillverkningen överlåts åt Carlton Sanderleys bolag.

Lambton ser till att smuggla ut en redogörelse för familjens gudomliga ursprung och senare historia, i ett långt brev till hennes barn. Tiden i fängelset blir sedan tråkig. Hennes straff är i praktiken livstids fängelse, men med löfte om förkortning till 20 år så länge hon fortsätter att samarbeta i forskning om La'sur-skriften.

December: Lambtons skötare börjar tröttna på hennes föraktfulla trots och sin egen oförmåga att använda La'sur-skriften. Till och med heliografier på hennes ofärdiga verk uppvisar en farlig instabilitet. Ett försök med en ny filmbas, “nitrografi”, kostar en forskare två fingrar.

För att det som Lambton berättar ska vara användbart måste det för närvarande kopieras av älvor, men New Birmingham är så fullt att man bygger ända ut till bautastenarna som förankrar kolonin. Lambton förhandlar sig fram till ett nytt sätt att förkorta straffet. Hon ska försöka driva bort älvorna utanför New Birmingham så länge att nya stenar kan sättas ner. Hennes tid i fängelse ska justeras efter förtjänst. Hon är inte den första främlingen att få ett sådant straff.

När han satt inne på Islington korresponderade Forrensworth med beundrarinnan Isabell “Ilse” Marshall. Hon växte upp i Preussen och gillar farliga män. Deras förhållande hettar till nu när Forrensworth talar om att “säkra den fria handeln” med drastiska metoder. Under en sådan harang, dagarna innan jul, leds Lambton ombord på ett skepp till Irland. Det försvinner in i hägringar och dimma.