2023-06-28

Denna morgon gick E1–2 och jag ut för att handla frukost på Fresco. Vi gjorde misstaget att ta med oss maten ut på stan, istället för att genast gå tillbaka till hotellet. Kyotos täta stadsmiljö har få offentliga bänkar. Vi tog oss till trädgården Shōsei-en, men där får man inte äta. Till slut sattte vi oss istället på smala murar av lättbetong vid en undanskymd parkering. Hela episoden tände ett ännu starkare intresse för irrande stadsvandringar; det fanns så mycket att se även på de anspråkslösa bigator vi passerat.

Efter frukost följde vi floden Kamo mot Gion. Hägrar putsade sig i vassen och kråkor skuttade runt i lövverket bland de många träden som lutade sig ut mot vattnet.

På väg in i Gion passerade vi Minamiza-teatern, där japanska pensionärer stod på kö till nästa kabuki-föreställning. E1–2 gick till hantverksbutikerna medan jag tog en snabb titt in på kanjimuséet. Det var för avancerat för mig, så jag fortsatte upp till Yasaka-helgedomen på egen hand. Yasaka var nästan lika kommersialiserat som Sensō-ji i Tokyo, men det pågick faktiskt en gudstjänst med bastrummor bakom galler i huvudbyggnaden.

Jag drev runt mellan olika parker, tempel, kanaler, begravningsplatser och modern bebyggelse. Höjdpunkten var Yōbō-ji, ett vackert buddhistiskt tempel med få besökare. Även här pågick en gudstjänst med trummor.

Daishōgun-helgedomen var också fin: Ett intimt shintō-komplex med scen, vassring för rituell rening (chinowa, 茅の輪) och gummiankor på rad vid brunnen. Folktron shintō har större sinne för humor än buddhismen.

Jag sammanstrålade med E1–2 vid tolvtiden. De hade shoppat keramik. Vi navigerade tafatt genom lokaltrafiken, inklusive den underjordiska Keihan-järnvägen som vi först trodde var en tunnelbana.

Vi träffade en nyvaken E3 på centralstationen där E1 och jag åt var sin risomelett på 北極星, en av Porta Dinings många specialiserade restauranger. Det var rykande färsk husmanskost av hög kvalitet. Två kockar stekte ris och ägg i var sin panna, sida vid sida. Bara ett fönster skiljde dessa stekpannor från kön till restaurangen. E2–3 åt samtidigt på Burger King, där en duva tog sig in och snodde pommes frites från golvet. Efter lunchen gjorde vi ett andra besök på Yodobashi Camera, som råkar ligga i samma byggnad som Burger King. Jag samlade ihop diverse nördgrejer från byggsatsavdelningen.

Jag kom över minimibeloppet för avskrivning av momsen, på villkor att jag som turist inte skulle använda varorna i Japan. Detta är ett statligt program för att locka turister. Ett steg i processen är att läsa in en kod på stämpeln som den japanska tullen lämnat i kundens pass. Jag kände inte till programmet och frågade varför kassörskan ville se passet! Ett annat steg är att varorna förseglas i en manipuleringssäkrad plastpåse som ska gå att kontrollera i tullen på väg ut ur landet. Kontrollen hände aldrig. Momsbefrielsen, som bara gäller japanska varor, var på väg att bli ännu mer invecklad. Parlamentet hade på förslag att kunden skulle ansöka om skattelättnaden i efterhand, efter att hen återvänt till hemlandet, för att minska missbruk.

Vi tog allihop en buss till Kinkakuji, stadens mesta sevärdhet. Det duggade och E2 fick nu ärva en komiskt liten regnjacka av 100% plast som jag köpt för en spottstyver på väg till Hashima två dagar tidigare.

Kinkakuji var mycket vackert, precis som 2004. Vi tog bussen tillbaka och åt okonomiyaki till middag på Kyō-chabana. Dessa pannkakor lades i halvfabrikat på en gashäll infälld i bordet mellan oss, med så mycket sås ovanpå att de aldrig nådde fast tillstånd.

Efter middagen hann vi titta lite i en Mumin-butik på stationen strax innan stängningsdags. E3 gick vidare till Aeon, ett modeinriktat köpcenter. E2 följde med som moraliskt stöd och jag som tolk. Det här var ett andra försök att hitta mascara. Utan min läskunniga inblandning hade E3 redan köpt en mascara som visade sig vara tegelröd och omöjlig att tvätta bort. Nu hittade hon en svart. Under tiden tog E1 en drink på Yebisu Bar: Ett i efterhand klokt beslut, för E3 drev vidare till Zara. Väl på hotellet tog E1 och jag några bitar överbliven Fazer-Dumle från Arlanda: Det närmsta jag kommer en grogg.

Fler bilder finns i galleriet 2023-06-28.