2023-06-29

Frukost från Fresco igen, denna gång på hotellet. Vi gick genom vår vanliga gränd till stationen och satte oss på tåget. Först åkte vi några hållplatser på en pendel som anlände och avgick Kyoto nära sin maxkapacitet, sedan bytte vi till Biwako-linjen.

Tvärs över gången från mig satt två typiska japaner: En sovande överarbetad kvinna och en man som läste Albert Camus La peste på originalspråk. Att läsa franska på den nivån är extremt ovanligt. Det typiskt japanska ligger dels i att mannen odlade ett sådant särintresse mitt i rusningstidens myllrande kollektiv, dels att han hade boken på papper i litet band och tog hjälp av en elektronisk ordbok på särskild hårdvara, istället för att ha romanen och ordboken i mobilen.

Nakatani Chikako skjutsade oss från stationen och gav oss en rundtur först hemma hos sina svärföräldrar och sedan hemma hos sig, i en nybyggd villa på samma tomt. Vi var i den del av staden Ōtsu som är döpt efter floden Seta. Seta rinner ut i Biwasjön (Biwako), Shiga-prefekturens hjärta strax nordost om Kyoto.

Chikako bjöd på trevligt samtal och en överdådig måltid av sushi, sallader, gyōza, kareepan och ett dessertbröd med nötter och vaniljkräm.

Hennes egen heminredning var färgad av hennes tid i Sverige, inklusive en liten Dalahäst och dyrbara verk av berömda svenska formgivare. Det var vita väggar och mycket naturrent trä, men i den nordiska formen var innehållet japanskt. På seriehyllan stod bland annat Maison Ikkoku (1980), Nausicaä of the Valley of the Wind (1982), Slam Dunk (1990) och Rurouni Kenshin (1994).

Tillbaka i Kyoto provade vi lyxgodis på Tissage. Jag letade efter keiran sōmen på Tsuruya Yoshinobus två affärer vid stationen, men de hade ingen. Vi tittade allihop på fin keramik på Isetan. På vägen dit hittade jag en diskret affär i varuhuset för beställning av skoluniformer.

E1–3 letade efter mer keramik. Jag avvek efter en stund och gjorde ett svep söder om centralstationen, medurs. Jag började på Don Quijote, ett smaklöst ställe som säljer allt möjligt, ofta för nyhetsvärdet. De har öppet dygnet runt, expanderar genom Asien utanför Japan, och packar in sina varor så tätt i gångarna att jag verkligen behövde de kartor som fästs vid golvet här och var.

Brandsäkerheten var tveksam. Jag köpte inget, men så såg jag inte heller de sexprylar som E2–3 hittade på “Donki” i Akihabara 2023-07-04.

Jag fortsatte till Joshin, en kedja av hobby- och elektronikaffärer som är stor i Kansai-området. Den specifika affären jag gick till—Kujō Karasuma—stod på styltor över en parkeringsplats. Entréplanet bestod enbart av hiss och rulltrappor, men själva affären upptog bara ett våningsplan och det var lätt att navigera, trots skrikig skyltning som på andra stora kedjor.

Joshin, precis som Yodobashi och Donki, spelar sin egen kedjas jingel i högtalarsystemet. Jag köpte några modellgrejer på avdelningen “Kids’ Land”, sedan bar det av ut i värmen igen.

Jag gick förbi en villa med taggtråd på muren—mycket ovanligt—och tog en snabb titt på Tonodo-parken, men där spelades bara baseball. Jag hittade elsparkcyklar på rad, men jag såg aldrig någon använda dem. Jag hade sett en förbudsskylt mot att parkera dem vid en övergång, och i Tokyo skulle jag se en använd elsparkcykel stå parkerad vid Small Worlds, men bara där. Jag vände norrut igen och fortsatte cirkla runt stationen, upp mot Aeon. På västra sidan av byggnaden fanns flera avancerade cykelgarage med automatiserade grindar och betalsystem. Jag tog hissen upp längre än föregående kväll och besökte Gundam Base Satellite på plan 4. De säljer enbart prylar baserade på TV-serien Mobile Suit Gundam (1979) och dess många spin-offs. På samma våning fanns Namcos spelarkad med mängder av gacha och några duktiga pojkar som spelade genom att trumma högt på sina maskiner.

Jag hade tänkt besöka Tō-ji, ett stort buddhistiskt tempelkomplex som anlades under tidig medeltid, men jag skulle ha kommit för sent. Jag gick istället under järnvägen väster om stationen, till den östra sidan av Umekōji-parken. Den ramas in av ett stort akvarium och stadens järnvägsmuseum med en “livets skog” (いのちの森) i mitten och ett par järnvägsvagnar uppställda utomhus.

Jag gick snabbt vidare till Nishi och Higashi Honganji, men för sent. Tō-ji stängde 16:30, Nishi Honganji 17:00 och Higashi Honganji 17:30; jag var lite för sent ute till allihop denna dag, men kom in till Honganji-templen dagen efter.

Vi återförenades och åt dyr yakiniku på Kizashi nära centralstationen. Dekoren gick i svart med guldsprejad fuskbambu, men det var jättefina och samvetstunga köttbitar som vi själva fick tillaga på gasspis infälld i bordet.

Här, liksom på Sushizanmai 2023-06-24, användes en touchplatta för beställning. Kizashis mjukvara kom med en bristfällig engelsk översättning. Det stod inte ett ord om vad vår “classic course” innehöll och jag kunde bara förstå hälften av den beskrivning av den som fanns på den japanska menyn. Koreansk grillning ligger till grund för yakiniku men det visar sig att japanerna slaktat det engelska språket för charkuterierna: tan för tongue, hatsu för heart och så vidare. Såväl koreanska och pseudoengelska som onomatopoesi skrevs med katakana. Här är således hela “classic course”:

タン塩 / コリコリ中落タン
希少部位2種
豚バラカルビ / 黒毛牛カルビ
キムチ盛り合わせ
鶏塩 / 天肉ツラミ
自家製ポテトサラダ
牛出汁の卵クッパ
本日のデザート

Fritt översatt i efterhand:

Salt nöttunga / krispig resttunga
Två sorters fina styckningsdelar
Benlös fläskrevskalbi / Kalbi av nötstammen Japanese Black
Diverse kimchi
Salt kyckling / Tennikukind
Hemmagjord potatissallad
Omelett i nötbuljongskopp
Japansk dessert

¥6500 per person för grisen i säcken och känslan av att mycket ätbart ändå gick till spillo på de kycklingar, grisar och kor som satt till livet, trots all inälvsmat som också stod på menyn. Potatissalladen smakade kött och det gjorde även omeletten på ris i buljong. Budskapet är tydligt: Allt du behöver i en dekadent lyxmiddag är döda djur och gas.

Vi såg flera andra restauranger som monterat fläktar omedelbart ovanför kundkontrollerade stekhällar, men det gjorde varken Kyō-chabana eller Kizashi. Allt var gott, men så miljövidrigt har jag kanske aldrig ätit tidigare.

Fler bilder finns i galleriet 2023-06-29.