Tavernaöppningen
Studie av en rollspelskliché
Rollpersonerna är samlade. En okänd, lite spännande person gör entré och ger dem ett uppdrag. De accepterar. Äventyret är igång. Det spelar ingen roll om tavernan, gästhuset, bistron, gentlemannaklubben, sushibaren, chatrummet, badhuset eller marknadstorget ligger i Rom, Rohan, Ronneby eller en galax långt borta för länge sedan.
Tavernaöppningen innebär att alla spelare får samma information samtidigt. De har inget annat för sig som måste avslutas, och de har redan en färdig grupp. Det är bara att resa sig upp och sätta igång. Tavernaöppningen är en mer trovärdig ram för exposition än att rollpersonerna gissar att en ruin existerar och genast går dit i plåtrustning.
Den här öppningen är bekväm för deltagarna men inte trovärdig. Trovärdiga figurer med problem brukar gå till sin släkt, sina vänner, polisen, feodalherren, en detektivbyrå eller någon liknande problemlösande instans i samhället. Vad är det som gör rollpersonerna mer pålitliga eller mer lämpliga i främlingens ögon? Det kan inte vara att de är rollpersoner. Hur kan de å sin sida veta att främlingen är beredd att leverera och låta dem behålla den utlovade belöningen, och att uppdraget är det lättaste sättet att få den?
Lösningar genom variation
Frågorna som öppningen skapar går att besvara några gånger utan att historien blir löjlig, och utan den ansträngning som krävs för en gedigen exposition. Här följer några sätt att variera inledningsscenen i tavernan, men samtidigt ge traditionella äventyrande rollpersoner ett uppdrag tidigt och enkelt.
Den bekanta uppdragsgivaren
Främlingen ersätts med en bekant SLP som rollpersonerna redan har anledning att lita på och bry sig om, och vice versa. Om ingen sådan figur är etablerad i kampanjen kan SL och en RP tillsammans konstruera en släkting eller en gammal vän.
Den trovärdiga främlingen
Främlingen representerar öppet en känd och ansvarsfull organisation som kan bekräfta främlingens identitet, saknar rollpersonernas kompetens och vill ge dem ett kontrakt, kanske rentav en fast anställning.
Sammansvärjningen
Främlingen och RP:erna är överens om att myndigheterna är olämpliga. De avskyr det etablerade samhället, av en konkret anledning, till exempel att platsen är en koloni där den styrande makten föraktar befolkningen. Uppgiften är olaglig, eller måste hållas hemlig av andra skäl.
En variant av varianten är att inga myndigheter finns att kontakta. Samhället är djupt korrupt, mellan två regimer, eller minimerat av t.ex. libertarianism eller anarkism.
Den mindre skalan
Handlingen utspelar sig på en så isolerad plats att främlingen och RP:erna kan räkna med att ha upprepad kontakt i framtiden. Oavsett vad de tycker om myndigheterna, eller om varandra, så är de utlämnade åt varandra.
Proklamationen
Rollpersonerna är inte utvalda. Den döende främlingen berättar om ett akut hot. Den uniformerade främlingen spikar upp ett plakat med texten “Belöning utlyst av Hans Majestät Konungen...”.
Det viktiga med den här variationen är att RP:erna får konkurrens, eftersom de inte är personligt utvalda. Konkurrensen kan bidra till äventyrets spänning.